elitisten

Populistiskt partiprogram https://www.docdroid.net/GRLVAUS/

min svenska blogg topic2.html staten är problemet, invandrarna är symptomet.

HUR MAN ÅSTADKOMMER VERKLIG DEMOKRATI

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:17 pm

DATORIϟϟTEN
Fördelen med verklig demokrati är att det ofta relativt snabbt slutar vara en demokrati, demokrati definieras bäst av att det är folket(och inte de redan invalda) som styr över styrelseskicket, vi skall nu titta på hur ett demokratiskt styre kan utformas
Image
flytande demokrati bild har fördelar och nackdelar jämfört med den schweiziska modellen där det antingen är folket eller de folkvalda som avgör, med flytande demokrati så kommer den direktdemokratiska makten bli liten ifall få röstar, i Schweiz så uppmanas folk att inte rösta ifall de inte är insatta i frågan och experter blir tillfrågade. Jag personligen tror att den bästa lösningen är att låta folket ha den direkta kontrollen över grundlagen och att rättsväsendet är fristående från den lagstiftande makten. Grundlagen skall stå över de lagar som politiker stiftar, på så sätt kan folket byta styrelseskick ifall det visar sig att det aktuella styrelseskicket inte fungerar bra.

Det viktiga är inte exakt hur landet styrs utan att det är folket och endast folket som genom direkta omröstningar kan ändra konstitutionen/grundlagen samt konstitutionsdomstolens sammansättning. Dagens partipolitik med 8 toppstyrda riksdagspartier och 349 knapptryckare är direkt skadligt för landet och måste bytas ut mot ett system där man röstar på faktiska personer, ex på alternativa styrelseskick:
-istället för dagens Stockholmsriksdag så har man regionalråd(liknande dagens landsting fast med färre ledamöter) där antalet ledamöter bestäms av befolkningsantalet, dessa kan tillsammans rösta i frågor och debatter hålls i respektive region, på så sätt får politiken en lokal förankring och blir inte lika centraliserad
-174 av dagens riksdagsledamöter ersätts av personer som väljs lokalt genom två valomgångar, man kan väljas in både lokalt och via ett parti och det kan därför bli så att vissa ledamöter för två röster i parlamentet
-man kan rösta direkt på valfri kandidat och de 999 med flest röster går vidare till en andra valomgång där antalet röster man har fått bestämmer antalet röster man har i riksdagen.

En sak man bör ha hänsyn till är att endast en mindre del av befolkningen sätter sig in i hur samhället fungerar och att allas kunskapar är begränsade, pga att befolkningen också har spridd iq så är allt för utpräglad direktdemokrati inte att föredra(gick dåligt i Grekland där det testades för första och sista gången) där det ingick 501 personer i en folklig domstol där medlemmarna valdes slumpvis(Sokrates avrättades av domstolen pga hans åsikter kring demokrati mm). Jag förespråkar ett system där den verkställande makten utgår från konstitutionsdomstolen, nackdelen med att ha val till domstolar är att mäktiga företag då kan bekosta kampanjen för en jurist som passar deras agenda(sker i USA), jag har därför valt att konstitutionsdomstolen tillsätter 9 av 15 platser(samma person kan få flera röster genom att bli vald mer än en gång, det totala antalet röster är dock alltid 15).
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

DEMOKRATI - SOCIALISTISK ELLER FRIHETLIG.

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:19 pm

Del 1. Av Nils Eric Hennix

Förord


Det viktigaste och primära politiska ställningstagandet gäller inte om samhället ska ha demokrati, diktatur eller något annat styrelseskick. Den viktigaste frågan är i stället: hur omfattande ska politikernas makt vara över medborgarna?

Vi bör fråga oss vilka ramar som ska ställas för det politiska inflytandet. Hur stor ska individens ekonomiska frihet vara? Ska medborgarna endast få rösta fram förmyndare vart fjärde år och i övrigt vara utan inflytande (som i dagens svenska demokrati)? Eller bör vi införa direktdemokrati där medborgarna bestämmer i viktiga frågor genom nationella, regionala och kommunala folkomröstningar?

I dagens svenska socialistiska demokrati finns det i princip inga gränser för politikernas makt över medborgarnas liv. Politikerna har fått/tagit sina mandat in blanko. Politikerna kan t. ex. höja skatterna hur högt som helst[1]. De kan beordra de manliga medborgarna att gå ut i krig och offra sina liv. De har, till stor del, avhänt Sveriges självständighet[2] till främmande makter. De går in på medborgarnas privata bankkonton och konfiskerar pengar. De registrerar mängder av fakta om alla medborgare och kräver fullständig information om t. ex. bostad, ev. sammanboende, förmögenhet, innehav av TV och så vidare…

Statens, d.v.s. politikernas och de offentliga tjänstemännens, totalitära makt och kontroll över medborgarna är mer omfattande och finmaskig än i många diktaturer.

För en självständig människa är den svenska socialistiska demokratin ett ofritt samhälle där medborgarna har decimerats till underdåniga, maktlösa klienter till samhällsinstitutionerna.

Vad är demokrati?

Demokrati betyder folkstyre. Vid demokratiska beslut i olika organisationer så använder man sig av styrelseformen: en person = en röst. Det förslag som får de flesta rösterna vinner. Demokrati är alltså en styrelseform. Den demokratiska styrelseformen har ingenting att göra med det man beslutar om, utan är endast ett regel, en administrativ teknik för att fatta beslut.

Detta är dock en väl bevarad hemlighet för den stora majoriteten av medborgare. Om vi frågar folk vad som menas med demokrati så får vi många olika svar. De flesta kommer först att nämna den allmänna rösträtten, men dessutom får vi hundratals andra synpunkter på vad demokrati är för något. Ungefär 93 % tycker att demokrati är bra[3], men alla har en egen tolkning av vad demokrati konkret betyder. Ett tydligt exempel på begreppsförvirringen kunde vi höra när statsministern framträdde i TV den 11 september 2001 för att kommentera flygattacken mot World Trade Center i New York. ”Det här
är ett angrepp mot demokratin”, menade Göran Persson, som också påtalade vikten av att försvara demokratin. Skulle terrordådet vara ett angrepp mot styrelseformen i Sverige, USA och andra länder? Knappast. Vår statsminister måste ha menat något annat, men vad?

Om vi lyssnar på politiker i kommun, landsting, riksdag och regering så drunknar vi i synpunkter på vad som är demokrati. Politikerna talar sällan om styrelseformen, utan de talar om politiska frågor och kallar dem demokratiska rättigheter.

Grovsorterar vi den politiska s.k. vänsterns, mittens och högerns definitioner av demokrati så upptäcker vi stora generella skillnader. Men tar vi stickprov på vad de demokratiskt valda politikerna verkligen menar med demokrati så erhåller vi häpnadsväckande skillnader, allt ifrån kommunisten som menar att demokrati betyder att staten ska styra alla offentliga institutioner, äga alla företag samt bestämma om t. ex. inkomsterna och bostäderna för alla medborgare – till nyliberalen som anser att demokrati betyder att de flesta offentliga institutioner (sjukvård, skola, arbetsförmedling m. fl.) privatiseras och att den enskilda individen ska bestämma om sin eget livssituation genom frivilliga överenskommelser mellan individer, företag och organisationer.

Kommunisten och nyliberalen är dock udda tolkare av begreppet demokrati. Majoriteten av befolkningen drar ett likhetstecken mellan demokrati och socialism. Den socialdemokratiska rörelsen har, med hjälp av vänstern, lyckats inbilla de flesta medborgare att demokrati inte bara är en styrelseform utan att demokrati också innefattar konkret politik. Socialistisk politik.

Om detta råder det ingen tveksamhet, det är bara att läsa igenom Socialdemokraternas mycket omfattande partiprogram för att konstatera detta faktum. ”För oss är demokrati mer än ett styrelseskick. Det är ett värdesystem som ska genomsyra hela samhället” ….kan man bland annat läsa i Socialdemokraternas förklaring av demokratibegreppet. Det är detta värdesystem som nu innebär att den som bekänner sig till den svenska demokratin undermedvetet bekänner sig till den socialistiska ideologin. Detta trots att man kallar sig moderat, folkpartist o.s.v. Därför har folk i allmänhet svårt att se några större skillnader mellan partierna, varken ideologiskt eller i praktisk politik. Under de senaste borgerliga regimerna har också det socialistiska samhället suttit i orubbat bo.

I dagens läge betraktas det som suspekt, närmast brottsligt, att inte vara demokrat. Gemene man, och speciellt offentliga personer, är livrädda för att stämplas som odemokratiska. Detta innebär att alla ”demokrater” tvingas in i den socialistiska värdegemenskapen. Detta tydliggörs ofta av kulturskribenter och politiker som talar om den ”demokratiska gemenskapen” och med mer eller mindre dolda hot om fredlöshet pekar ut individer som inte delar vissa ”demokratiska” värderingar. En sådan värdering är synen på invandringspolitiken.

De politiska partier som anser att Sverige inte bör ha Europas mest generösa flyktingpolitik stämplas av journalister och politiker som både ”främlingsfientliga” och ”odemokratiska”. Riksdagspartierna, rånluvevänstern, TV, radio och dagspressen samarbetar effektivt och utan skrupler för att på alla sätt hindra sådana partier att etablera sig och delta i debatterna. Genomgående kallas t.ex. Sverigedemokraterna för ett odemokratiskt parti trots att det är ett klart demokratiskt parti (beträffande styrelsesättet) både i praktiken och enligt partistadgarna.

Diverse vänsterorganisationer som förespråkar kommunistisk diktatur utsätts inte alls för de etablerade politikernas och journalisternas anklagelser om att vara odemokratiska.

När frågan om allmänna val gällande flyktingpolitiken har väckts av någon politiskt inkorrekt person utan självbevarelsedrift, så har den gemensamma åsikten hos etablissemanget varit att ”det kan man inte rösta om”. Vi kan således konstatera att värderingen ”demokrati” snarare handlar om rent politiska ställningstaganden i stället för den ursprungliga betydelsen: folkstyre.

Demokratins historia
För att vi ska kunna placera den socialistiska demokratimodellen på en politisk och filosofisk karta så måste vi först betrakta demokratins ursprung och historia.

Mycket pekar på att demokratins vagga stod i staden Chios i Grekland ca 500 år före tideräkningen. Detta nya styrelseskick, medborgarmakt, spreds snabbt till andra grekiska städer och blev särskilt utvecklat i Aten.

Som medborgare i Aten räknades vuxna fria män som var födda i staden. Slavar, invandrare (även födda i Aten med invandrade föräldrar) och kvinnor hade ingen rätt att delta i politisk verksamhet. Det var i stället så att slavarnas arbete och kvinnornas skötsel av hushållen var en förutsättning för de fria männen att engagera sig i stadens politiska frågor. Den vanlige atenske medborgarens politiska engagemang var enormt stort i jämförelse med dagens svenska engagemang, som oftast begränsas till att vart fjärde år rösta på ett parti. Det förväntades att varje manlig medborgare både skötte sin privata verksamhet och deltog i det politiska arbetet. Den som bara ägnade sig åt privatlivet betraktades som en oduglig medborgare[4].

Alla politiska frågor och lagförslag diskuterades, formulerades och beslutades av medborgarna. Det rådde en direktdemokrati. Alla medborgare hade samma rätt till politiskt inflytande. I praktiken blev det naturligtvis så att de mest begåvade talarna hade större inflytande genom sin förmåga att påverka.

Målet för den politiska verksamheten var frihet (dock ej för slavar) och det allmännas bästa[5]. Majoritetens vilja var detsamma som ”rättvisa”. Det omfattande deltagandet i stadens styrelse utvecklade en allmän kreativitet och utveckling. Man turades om att styra och styras. Samtidigt som man styrde inom ett område blev man styrd av andra i övriga frågor. Ämbetsmän utsågs genom direktval, lottning och uppgiftsbyten. Mandattiden var ett år. I princip kunde man inte inneha samma ämbete två gånger och fick bara två ämbeten under en livstid. Folkförsamlingen hade den högsta kontrollen över alla ärenden och ingen ämbetsman tilläts ha högsta kontrollen av något ansvarsområde. Folkförsamlingsledamöter, domare och ämbetsmän arvoderades.

Så här såg den antika demokratimodellen ut:

MEDBORGARKÅREN
[Fria atenska män över 20 år tillhörande tio geografiska ”stammar”]

DEMER
[Lokala styrelser]
Ca 140 demer/distrikt utser genom lottning de ombud som ska representera demerna i olika organ.

FOLKFÖRSAMLINGEN
[Ekklesia, det högsta beslutande organet] Folkförsamlingen består av minst 6.000 medborgare för att vara beslutsmässig och har mer än 40 årliga sammanträden]

RÅDET
[Beredande och verkställande organ]
Rådet består av 500 ledamöter (50 från varje ”stam”) som är fyllda 30 år.

GENERALER [Strateger]
10 strateger utses via direktval av medborgarna. Strategerna tillhör de ämbetsmän som kan återväljas.

MAGISTRATER

DOMSTOLAR
[En jury består av minst 201 medborgare, ofta över 501]

UTSKOTTET
[Består av 50 ledamöter som bistår Rådet och lägger fram förslag. Utskottets ordförande byts ut varje dag.

Denna demokrati, med medborgarnas aktiva deltagande i beslut och verkställighet, kunde fungera tack vare slavekonomi och en geografisk begränsning omfattande endast staden Aten. Det fanns troligen ca 68.000 slavar och ca 45.000 medborgare i staden 400 år f.Kr. Vårt främsta demokratiska arv från Aten är föreställningen om att de bästa besluten fattas av majoriteten. Kvantitet anses vara bättre än kvalitet. Fem medborgare med låg moral och medelmåttig intelligens förutsätts kunna fatta bättre beslut än fyra medborgare med hög moral och extraordinär intelligens. Eller så tror man att alla människor har lika begåvning och karaktär. Båda föreställningarna är naturligtvis felaktiga. Ändå är dessa sinnessvaga föreställningar ledstjärnor för dagens svenska demokratimodell.

Flera av antikens grekiska filosofer var naturligtvis kritiska till demokratin. Sokrates[6] var en av dem. I Platons[7] bok Staten[8] gör Sokrates en skarpsinnig dissekering av den politiska jämlikhetens ideologi. Platon var i medelåldern och en erfaren man när han skrev Staten. Han hade själv upplevt demokratins förfall och sett pöbelns brott. Hans uppskattade lärare, Sokrates, hade dömts till döden för sina åsikters skull och tvingats dricka ur en giftbägare. Själv hade Platon tvingats fly från Aten.

I Staten pekar Sokrates på människornas olikheter i begåvning och karaktär. Han illustrerar behovet av ledare och massans oförmåga att organisera ett bra samhälle.

Sokrates hade kommit fram till att staten måste styras av en minoritet, och att denna minoritet bör bestå av skolade filosofer. Demokratin, med ”politisk jämlikhet”, omöjliggör ett bra ledarskap eftersom demokratiska ledare alltid måste vädja till den stora massan och i första hand göra sig populära för att behålla sina positioner. De intelligentaste ledarna blir inte populära. De inser vilka sanningar som måste sägas och vilka obehagliga beslut som måste fattas. Dessutom blir de på grund av sin begåvning hatade och motarbetade av medelmåttiga politiker.

Sokrates konstaterade att den demokratiska, jämlika, staten förändrar sinnet hos medborgarna. Barn slutar respektera sina föräldrar, elever respekterar inte sina lärare, unga respekterar inte gamla och anställda respekterar inte arbetsgivare. Bristen på respekt får till konsekvens att normer uppluckras och dåligt beteende jämställs med gott beteende. Destruktiva begär och känslor får fritt spelrum. Laglöshet och pöbelfasoner breder ut sig. Slödder äger samma status som skötsamma personer eftersom alla är lika mycket värda. Den demokratiska staten skapar således den demokratiska människan.

En annan av Sokrates viktiga iakttagelser var att överdrift i demokrati slår över i dess motsats: ofrihet och slaveri. (Det är just detta som har hänt i Sverige. Den överdrivna socialistiska demokratin har gjort den arbetande befolkningen till slavar enligt antik terminologi. En slav är en person som inte får lön alternativt inte får behålla sin lön. I Sverige betalar många löntagare totalt ca 70 % i skatt[9] och är således slavar åt de politiska makthavarna.)

I Staten pekar Platon på ett annat förhållande, som även i våra dagar garanterar det demokratiska samhället en inkompetent ledning; I en oligarki (fåtalsvälde), menar Sokrates, är det en
elit som styr samhället. Det kan t. ex. vara personer som genom affärsbegåvning eller filosofisk skolning nått framgång i samhället. I en demokrati råder det motsatta förhållandet; den okunniga och fattiga folkmajoriteten utser styresmän som kommer från de egna leden.

För att dessa styresmän/politiker ska behålla sina ämbeten lovar de sina väljare olika ekonomiska förmåner. Via skatt konfiskerar de demokratiska politikerna sedan de rika medborgarnas egendomar, för att kunna finansiera proletariatets förmåner. Enligt Sokrates arbetar inte demokratin för statens bästa. Egennyttiga gruppintressen kämpar ständigt för sin egen vinnings skull på bekostnad av andra.

Vidare konstaterade Sokrates att de inkompetenta demokratiska politikerna är särskilt angelägna att själva alltid dominera debatter och att de inte tål andra åsikter än sina egna. Från början störs meningsmotståndarna vid talarstolen. Sedan hindras de att framföra sina åsikter. (Känns situationen igen?) Och slutligen utvecklas demokratin till ”den mest vidsträckta och mest tryckande träldom”.

Sokrates höga moraliska principer och överlägsna intellekt väckte hat hos medelmåttiga, självutnämnda filosofer och politiker som han överbevisade i debatter och diskussioner.

Vissa av hans fiender anlitade en bulvan, en ung okänd skald[10] som anklagade Sokrates för att inte tro på Atens gudar och för att fördärva ungdomen med sina åsikter.

Vid denna tid, år 399 f.Kr. hade Atens demokrati urartat till en splittrad stad där olika grupper bekämpade varandra. Borta var den ursprungliga sammanhållningen och viljan att se till statens bästa. Folk hade börjat ifrågasätta gamla religiösa och politiska principer. Tänkaren Sokrates hade väckt en ny intellektuell och andlig epok. Bland annat ansåg han att man hellre ska lyda det egna samvetet och förnuftet i stället för att blint lyda auktoriteter och att ont inte ska bekämpas med ont.

Anklagelsen mot Sokrates togs upp av folkdomstolen. Domstolen, bestående av 501 medborgare som utsetts genom lottning, dömde Sokrates till döden. Författaren George Bernard Shaw har nämnt att…”ett av den atenska demokratins mest ökända stordåd utfördes när man avrättade Sokrates, för att denne använt sin överlägsna hjärna till att avslöja dess dåraktigheter”.

Efter ett kvarts sekel av demokratiskt majoritetsvälde gick Aten mot sin undergång. Det demokratiska förtrycket mot enskilda människor och minoriteter var inte mindre än det som förekommit i oligarkier eller diktaturer. De atenare som tillhörde lägsta samhällsklassen var i majoritet och dominerade den lagstiftande och dömande makten. I vissa fall var de även den verkställande makten. Majoritetens tillfälliga sinnesstämningar dömde folk till döden, man konfiskerade rika medborgares egendomar och förde krig genom beslutsfattande stormöten. Demokratins yttersta konsekvens var uppnådd, och republiken bröt samman.

Efter demokratins sammanbrott i antikens Grekland var demokrati ett oönskat styrelseskick i Europa under två tusen år. De flesta politiska tänkarna betraktade demokrati som slödderpolitik, innebärande att den obildade och fattiga massan i egenskap av majoritet kunde konfiskera andra medborgares egendomar och godtyckligt utöva våld och förtryck mot både grupper och enskilda.
Stora diktare och idealistiska filosofer förkastade demokratin eftersom de ansåg att demokrati resulterar i kulturdöd[11].

Noter:

1 Beskattningen har i vissa fall varit högre än inkomsten. Författarinnan Astrid Lindgren betalade 102 % i inkomstskatt, d.v.s. hon fick inte behålla något av sina inkomster utan blev skyldig staten pengar för att hon arbetade. Efter hennes protest med sagan Pomperipossa sattes skattebegränsningen (för tillfället) till 75%.
2 Inträde i EU och EU:s lagstiftande rätt.
3 SOU 1999:64
4 Ur Perikles liktal
5 Aristoteles ”Politiken”
6 Levde 470-399 f kr. Filosof. Känd för sin intelligens och sitt mod.
7 Levde ca 428-347 f kr. Filosof och matematiker.
8 Boken beskriver en dialog mellan Sokrates och hans bror Adeimantus.
9 Kommunal och statlig skatt, arbetsgivaravgift, moms, bensin, fastighetsskatt m.m.
10 Meletos
11 Professor Othmar Spann (Wiens universitet): ”Från Platon till Hegel, från Euripides till Goete, har alla stora diktare och alla idealistiska filosofer tillbakavisat demokratin, ty demokrati är i längden absolut kulturdöd”. Ur Der Wahre Staat, 1923.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

DEMOKRATI - SOCIALISTISK ELLER FRIHETLIG

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:21 pm

Del 2. Av Nils Eric Hennix

Demokratin återuppstår

Inte förrän på 1700-talet återupptogs de demokratiska idéerna på allvar. Det var den politiske filosofen (och författaren) Jean Jacques Rousseau som år 1762 kom ut med en liten bok,
”Samhällskontraktet”[12]. Rousseau hävdade att det idealiska statsskicket är när medborgarna gemensamt har hela makten. Helst skulle en direktdemokrati (allmötesdemokrati) råda. Den allmänna folkviljan skulle avgöra vad som är rätt och fel. Enskilda individer eller organisationer skulle inte tillåtas att få stort inflytande eller trotsa majoritetens åsikter. Eftersom en direktdemokrati inte var möjlig att organisera så ansåg Rousseau att de intelligentaste personerna skulle väljas till representanter (fullmäktige) för att förverkliga majoritetens politiska vilja. Allmänna val skulle avgöra de viktigaste besluten.

Rousseaus skrift hade stort inflytande på de män som 27 år senare genomförde den franska revolutionen. Skriftens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap skulle nu omsättas i praktisk politik. Under revolutionens skräckvälde och massavrättningar ekade talkörer som läste ur ”Samhällskontraktet”. Vissa revolutionärer gick ännu längre i strävan efter jämlikhet. Det första försöket att införa ett kommunistiskt system gjordes av ”De jämlikas sammansvärjning” år 1796.

Sedan låg den demokratiska socialismen på lur ända fram till år 1871 då staden Paris drabbades av ett våldsamt uppror som resulterade i proklamationen av Pariskommunen[13]. Pariskommunen var en socialistisk demokratimodell, inspirerad av Rousseaus idéer om direktdemokrati.

Principer för Pariskommunen:

Allmän rösträtt. Kommunalråd utses av väljarna. Kommunalråden kan avsättas när som helst.

Kommunen är inte parlamentarisk utan en arbetande korporation som är både lagstiftande och verkställande.

Polisen ställs under kommunledningen. Soldater ersätts av en folkmilis.

Alla offentliganställda ska utses genom val och ges arbetarlön. De kan avsättas när som helst.

Även ämbetsmännen ska väljas, hållas ansvariga och kunna avskedas omgående.

Kyrkor exproprieras. Prästerna mister all makt och erhåller ingen lön av kommunen.

Alla elever får skolutbildning gratis.

Staten och kyrkan får inget inflytande i skolorna. Pariskommunen slogs snabbt och våldsamt ner av militären. Men Pariskommunen blev en symbol för den dåtida och framtida socialistiska – kommunistiska ideologin, den ideologi som formulerats av Karl Marx och Friedrich Engels 23 år tidigare[14]. De svenska socialdemokraternas beteckning ”arbetarkommun” är en markering av deras ideologiska samhörighet med Pariskommunen.

Tocquevilles förutsägelser
Alexis de Tocqueville var en fransk politiker och historiker som levde 1805-1859. Under åren 1835-1840 vistades han i Nordamerika för att studera landets styrelseform. Under dessa år skrev han verket Demokratin i Amerika. De fyra volymerna innehåller en av de mest intelligenta analyser av demokrati som gjorts, samt en klarsynt förutsägelse om demokratins utveckling till ett totalitärt samhälle under modern tid.

Tocqueville konstaterar att forna tiders kejsare, som självsvåldigt styrde hela riken, gav människorna betydligt större frihet än vad de moderna demokratierna gör. Kejsarna detaljstyrde inte samhället och folkens privatliv. Demokratierna däremot ”skulle kunna lyckas samla all offentlig makt i sin hand och tränga djupare och varaktigare in på privatlivets område än någon av sina föregångare” och skapa en ”form av reglerad, mild och fridsam träldom”.

Tocqueville förutsade att det demokratiska förtrycket skulle bli mildare än forna tiders tyranners despotism, men att demokratiernas förtryck kommer att omfatta alla människor och degradera dem till ofria, räddhågade, kuvade och slappa medborgare. Demokratins ledare blir inte tyranner, men de blir förmyndare över medborgarna. Så här skriver Tocqueville när han siar om det demokratiska förtryckarsamhället;

”Över denna människomassa reser sig en oerhörd förmyndarmakt som åtar sig att ensam sörja för dess behov och vaka över dess öde. Denna makt är absolut, minutiöst noggrann och fungerar med fullkomlig regelbundenhet. Den är också förutseende och mild. Den skulle likna en fader, om den som fader hade till uppgift att förbereda människorna för det vuxna livet. Men den försöker i stället att oåterkallerligen kvarhålla dem på barndomsstadiet. Den tycker om att medborgarna njuter av livet, förutsatt att de inte tänker på annat än att njuta. Den arbetar gärna för dess lycka, men den vill vara denna lyckas enda smed och domare. Den sörjer för deras trygghet, förutser och tillfredsställer deras behov, underlättar deras nöjen, leder deras viktigaste angelägenheter, dirigerar deras näringsliv, sörjer för återväxten och fördelar arven. Ack att den inte helt och hållet kan befria dem från besväret att tänka och mödan att leva.”

”Efter att ha tagit varje enskild medborgare i sina händer och knådat honom efter sin vilja sträcker suveränen (demokratin) ut sina armar över hela samhället och täcker det med ett finmaskigt nät av invecklade, detaljerade och likformiga regler. Ett nät vars maskor inte ens de originellaste begåvningar och kraftigaste karaktärer kan forcera för att höja sig över mängden. Suveränen bryter inte viljorna. Han mjukar upp dem, böjer dem och dirigerar dem. Han tvingar sällan någon att utföra handlingar, men han hindrar ständigt att det utförs handlingar. Han förintar inte, han hindrar att något föds. Han tyranniserar inte – han besvärar, trycker ihop, försvagar, släcker, trubbar av och lyckas till slut förvandla nationen till en hjord av fogliga och flitiga får, vilkas herde är staten.”

Tocquevilles skräckvision om det totalitära demokratiska samhället är verklighet i dagens Sverige.

För Tocqueville var härskarens skepnad inte det viktiga, utan graden av tilltvingad lydnad. Och ingen tidigare härskare har kunnat tvinga medborgarna till ett så detaljstyrt liv som demokratin. Medborgarna har dock lättare att acceptera träldom när de själva fått varit med om att utse sina förmyndare.

”Det tjänar ingenting till att överlåta åt medborgarna, som gjorts så beroende av statsmakten, att då och då välja representanter till denna statsmakt. Denna viktiga, men kortvariga och sällan förekommande akt av fri vilja hindrar dem inte att så småningom förlora förmågan att tänka, känna och handla av egen drift. Så sjunker de gradvis ned under det mänskligas nivå”, skrev Tocqueville i sin bok och fortsätter:

”De demokratiska nationer som infört friheten i det politiska livet, men samtidigt stärkt despotismen inom förvaltningen, har drivits till egendomliga paradoxer. När det gäller småsaker, där det sunda bondförståndet borde räcka, anser de (demokratin) att medborgarna är oförmögna att själva välja, men när det gäller hela statens styrelse så tillskrivs medborgarna oerhörda maktfullkomligheter. De blir omväxlande statens leksaker och dess herrar, förmer än kungar och mindre än människor …….. Det är i själva verket svårt att tänka sig hur människor som helt uppgivit vanan att styra sig själva, skulle kunna lyckas med uppgiften att utse de lämpligaste att styra samhället. Och man ska inte inbilla sig att en frisint, energisk och klok regering någonsin kan framgå ur en omröstning bland ett folk av betjäntsjälar.”

Den socialistiska demokratins väsen och ideal
Franska revolutionens slagord: Liberté (Frihet), Egalité (Jämlikhet) och Fraternité (Broderskap) framhålls som ideal i dagens socialistiska demokrati. Broderskap har dock ersatts med ordet Solidaritet. De tre orden ger positiva tankebilder för de flesta människor. Men bakom ordens välvilliga sken döljs den sanna innebördens onda avsikter. Avsikter som sedan länge förvandlats till praktisk verklighet.

Så här står det i Socialdemokraternas partiprogram: ”Frihet, jämlikhet och solidaritet utgör tillsammans grundvalen för det demokratiska samhället. På samma gång är det endast det demokratiska samhället, som kan förverkliga friheten, jämlikheten och solidariteten. Demokratin är själva grunden för socialdemokratins samhällssyn, och dess ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt.”
Lägg märke till deklarationen: ”dess ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt.” Så talar den totalitära staten som har till mål att fullständigt bestämma över medborgarnas liv. Inget område i samhället ska undkomma den socialistiska demokratin. Ingen människa ska längre bestämma över sitt liv. Det handlar om ett totalitärt system som är så finmaskigt, så inträngande i privatlivet att det överträffar de flesta diktaturer under mänsklighetens historia.

Vi ska nu betrakta vad som döljer sig bakom socialdemokraternas paroll Frihet, jämlikhet och solidaritet.

FRIHET
Under rubriken Frihet står det i Socialdemokraternas partiprogram: ”Verklig frihet till delaktighet och utveckling förutsätter att människor frigörs ur ekonomiskt, socialt eller kulturellt underläge, och från beroendet av enskilda ekonomiska maktgrupper utanför demokratins kontroll.” Vad socialdemokraterna menar, är att de människor som har dålig ekonomi ska ha rätt att få från de som har mer pengar, så att t. ex. oansvariga och lata personer ska kunna vara ”fri” att leva ett behagligt liv på de skötsammas bekostnad. Denna ”frihet” innebär således ofrihet för de som tvingas betala för de ansvarslösas frihet. Den ”frihet” som socialdemokraterna skapat, är i själva verket ett skatteslaveri som blivit det värsta i mänsklighetens historia. Drogmissbrukare, alkoholmissbrukare, brottslingar, arbetsovilliga och utlänningar utan asylskäl som kommit hit för att utnyttja socialtjänsten är ”fria” att slöa hela dagarna, medan arbetarna belastas med världens högsta skatter, har för lite fritid, stressar sig sjuka och ofta lever på existensminimum.

”Frihet” innebär också frihet från uppfostran. Resultatet av den demokratiska ”fria uppfostran” ser vi varje dag; en skrämmande brutalitet, hänsynslöshet och brottslighet som sköljt över hela samhället. Andra generationens barn med ”fri uppfostran” ägnar sig ofta redan i 14-årsåldern åt fritidsaktiviteter som recenseras i dagspressen; rån, misshandel och mobbning. Ca
25 % av eleverna i årskurs 9 vid Göteborgsskolorna har utsatts för rån, våld eller hot[15]. Ca
70 % av flickorna i 17-årsåldern har utsatts för sextrakasserier[16]. O.s.v.

Alla rapporter som publiceras visar att utvecklingen går mot ett allt brutalare samhälle. Före den ”fria uppfostrans” tid var barn inte fria att ägna sig åt att skada sina medmänniskor. De fick lära sig att ta hänsyn. Men dagens socialistiska demokrater rynkar på näsan och säger med avsmak att ”den auktoritära uppfostran vill vi inte ha tillbaka”.

Den revolutionära tolkningen av ”frihet” omfattar också förkastandet av våra förfäders värderingar och pliktkänsla. Familjen, och släkten, som i årtusenden inneburit trygghet, gemenskap och förpliktelser, betraktas som en ofri boja av den socialistiska demokratins ideologer. Kvinnan ska inte ”tvingas”(eller tillåtas) vara hemma och uppfostra sina barn. De ska uppfostras i kollektiv anda och lära sig leva demokratiskt. Gifta föräldrar uppmuntras av staten att skilja sig för att komma över olika ekonomiska bidrag. Krossandet av familjen är en av de socialistiska demokraternas mest förödande och omfattande politiska gärningar i Sverige under 1900-talet. Otrohet som förr ansågs vara ett svårt brott, anses nu vara mer eller mindre tillåtet om man
”känner för det” för ”ingen äger den andre”. Vissa lever i ett ”fritt förhållande”. Folk som reagerar mot sexuella perversiteter beskylls för att ha ”fördomar”. Oansvarigt sexualliv uppmuntras av den socialistiska demokratin genom omfattande bidrag till ensamstående föräldrar och generöst befriande från fäder att betala ett adekvat underhållsbidrag för utomäktenskapliga barn som de skaffat till världen.

Det finns dock en kategori vuxna män som de beslutsfattande demokratiska feministerna med näbbar och klor, lagstiftning och polismakt, beskäftigt hindrar från att få uppleva sexualitet; de fula, gamla, osympatiska, fysiskt, psykiskt eller socialt handikappade män som inte får tag på någon kvinna och vars enda möjlighet att uppleva närhet är att betala för det. Om de, plågade av ensamhet och längtan, går till en prostituerad så har polisen order att prioritera gripanden av dessa män. Männen tvingas sedan till förnedrande rättegångar och döms till böter eller fängelse.

Vad tänker dessa ensamma och bestraffade män när de via höga skatter tvingas försörja barn som kommit till världen genom andra människors ofta ansvarslösa, men tillåtna sexualliv, när de själva hindras från denna livsupplevelse? Den totalitära svenska demokratins tentakler griper således även in i människors sexualliv. Vårt land är det enda i Europa som har kriminaliserat köp av sexuella tjänster.

Den socialistiska demokratin skapar med sitt tvingande skattetryck en kolossal ofrihet. De arbetande medborgarna bestämmer inte över sina egna inkomster och bestämmer därmed inte heller över sina egna liv. Men demokratin nöjer sig inte med att ta den materiella friheten från sitt folk. Den vill också ta medborgarens själ, hans rätt att tänka och känna fritt. Demokratins profeter tolererar inte några andra normer än de som den (ofta onaturliga) demokratiska värdegemenskapen innefattar. Det sociala trycket att tänka och känna som de socialistiska demokraterna bestämt är enormt, eftersom nästan alla dagspressjournalister fungerar som glupskt nosande hyenor på ständig jakt efter oliktänkande individer att korsfästa i morgondagens tidning. När det gäller oliktänkare i andra länder så skyndar de hycklande svenska försvararna av tankefrihet omedelbart till undsättning. Men gäller det oliktänkare hemma i Sverige så är dessa enbart byten som ska nedläggas utan nåd.

Ett ruskigt exempel inträffade den 30 november 1999 då Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Kvällsposten och Aftonbladet i en samordnad aktion publicerade helsidor med foton, namn och hemortsuppgifter på 62 unga människor, de flesta i 20-årsåldern, och utmålar dem som demokratins största hot. Dagens Nyheters rubrik ”HOTET MOT DEMOKRATIN” hade 32 mm höga bokstäver, en typstorlek som annars används vid krigsutbrott. Förstasidorna och mellan fem till 12 helsidor i varje tidning ägnades åt att demonisera ungdomarna för att de just då, eller någon gång tidigare, var involverade i någon högerextremistisk grupp alternativt tillhört något motorcykelgäng. Dessa ungdomar var naturligtvis inte tillstymmelse till hot mot demokratin. Tvärt om kan man ju konstatera att ungdomarna tillhörde den samhällskategori som är fullständigt maktlös. Många av dem var arbetslösa, de var mycket unga och hade ingen som helst status eller social position i samhället. Tidningarnas motiv till denna i svensk historia extraordinära mediekampanj, och sociala slakt på ungdomarna, var naturligtvis att skrämma ”icke politiskt korrekta oliktänkare” till tystnad. Chefredaktörernas massiva budskap till Sveriges befolkning var tydligt; om du uttrycker åsikter eller deltar i någon sammanslutning som är kritisk till den nuvarande demokratiska samhällsordningen, så kommer vi att förstöra ditt liv.

Demokratins frihet sägs officiellt omfatta yttrandefrihet, tryckfrihet, frihet att bilda politiska partier och att delta i val. Detta gäller emellertid inte i praktiken, trots att rättigheterna är lagstadgade. Demokratins ivrigaste företrädare, främst journalister och politiker, tillåter som vi vet bara ovan nämnda rättigheter för vad de anser vara demokratiska åsikter och demokratiska (och kommunistiska) partier. Även klart demokratiska partier som motsätter sig massinvandring i Sverige anses som ”odemokratiska”. Under de senaste valen på 1990-talet drev pressen och politiker massiva hatkampanjer mot partier som Ny Demokrati, Sjöbopartiet och Sverigedemokraterna. Företrädare för dessa partier förföljdes och misshandlades av vänsteraktivister (med pressens och politikernas gillande och ointresse att rapportera om våldet). Några av de ”odemokratiska” partiernas företrädare blev avskedade från sina anställningar, efter pressens ”frågor” till arbetsgivare, fack och arbetskamrater om de bör ha en odemokratisk alt. ”främlingsfientlig” person kvar på arbetsplatsen.
De ovan nämnda partiernas valsedlar försvann på mystiska sätt från postkontor och vallokaler runt om i landet. Under valprocessen år 2002 var journalisters, politikers, offentliga tjänstemäns och ungdomsvänsterns motstånd mot fria val ännu intensivare. Några exempel:

❍ Valmöten hindrades och stördes
❍ Valarbetare utsattes för misshandel och hindrades att dela ut valinformation
❍ Politikers hem utsattes för skadegörelse
❍ Statligt och kommunalt anställda personer avskedades p g av engagemang i politiska partier
❍ Partier skapade valkoalitioner för att förhindra nya partiers röster att ge adekvat inflytande
❍ Vissa partier tilläts inte annonsera i dagspressen
❍ Journalister som arbetar vid radio och television, som har avtal med staten, var partiska och motarbetade aktivt vissa partier
❍ Valsedlar för vissa partier ”försvann”
❍ Valförättare placerade ”udda” partiers valsedlar på ett särskilt bord i vallokaler, långt ifrån de stora partiernas bord
❍ Vissa partier fick inte informera i skolorna
❍ Vissa partier vägrades att hyra offentliga lokaler för att ha möten
❍ Försök gjordes för att stoppa lagligt ekonomiskt partistöd till regionalt parti

Ett skrämmande exempel på den socialistiska demokratins intrång i privatlivet inträffade strax efter valet 2002 då en kvinnlig kommunpolitiker (s), efter påtryckning av den socialdemokratiska partitoppen, tvingades att antingen begära skilsmässa eller lämna sitt uppdrag som ordförande i arbetarkommunen eftersom hon är gift med en aktiv sverigedemokrat[17]. Kvinnans försäkran att hennes man var mycket snäll mötte ingen förståelse hos socialdemokraternas partisekreterare.

Den socialistiska demokratins poliskår har inte bara uppgiften att stävja brottslighet. De bekämpar även medborgare som inte sympatiserar med statens politiska direktiv. I december 2002 avslöjade dagspress och TV att Säkerhetspolisen har registrerat 100.000 svenskars politiska åsikter. Bara inom Sveriges Radio och TV har 240 anställda registrerats.

Ett exempel på den lokala polisens uppdrag ger Kirunapolisens operative chef (år 2002) i ett uttalande för tidningen Norrländska Socialdemokraten[18]:

”Om det stämmer att det finns aktiva antidemokratiska grupper eller människor i Kiruna så är det allvarligt”. Vidare informeras läsarna om att ”Polisen ska rapportera förekomsten av antidemokratisk verksamhet till säkerhetspolisen, SÄPO.”

Så var det med den lagstadgade yttrande- och åsiktsfriheten. Här framkom tydligt att det bara är demokratiska åsikter som får förekomma. Den socialistiska demokratins rätta jag exponeras: ett totalitärt åsiktsförtryck. Du ska inga andra gudar hava utom Den Socialistiska Demokratin. Kirunapolisen är inte alls unik. De arbetar efter samma direktiv som alla andra poliser i Sverige. Skillnaden är bara att polisbefälet tillämpade en norrländsk sed: att svara ärligt på frågor.

Sammanfattningsvis så innebär frihetsbegreppet i första hand frihet från ansvar. Det är en av de dekadenta idealen hos den socialistiska demokratin. I övrigt så är det lögn och hyckleri att påstå att den socialistiska demokratin innefattar verklig frihet. Förhållandena är de rent motsatta; i dagens fullständigt groteskt genomorganiserade och totalkontrollerande svenska samhälle, där stat och kommun via mängder av politiker och hundratusentals offentliga tjänstemän styr medborgarna från vaggan till graven, existerar mindre personlig frihet än i någon annan stat i västvärlden. Socialistisk demokrati och frihet är två fullständigt oförenliga begrepp.

JÄMLIKHET
Den socialistiska demokratins mest heliga princip är jämlikhet. Jämlikhetsideologin strider mot naturens ordning och går stick i stäv mot den urvalsprincip som utvecklat oss från reptiler till människor. Om de socialistiska demokraterna begränsat sig till en jämlikhet som innebär samma medborgerliga rättigheter och skyldigheter för alla, så hade allt varit väl. Det hade då funnits utrymme för olikheter, naturlig utveckling och det vi kallar ”liv”. Men jämlikhetsförespråkarna har betydligt mer långtgående strävanden. De vill ha en likriktning och jämställdhet som leder både individerna och samhället mot en katastrof.

”Jämlikhet” är det mest falska och i praktiken skadligaste av de tre blodbesudlade begreppen från franska revolutionen. Någon jämlikhet finns inte och kan aldrig uppnås, såvida inte staten tar hand om allt barnalstrande och klonar exakta människokopior. I dagens samhälle hävdar demokratins främsta företrädare, med extatisk darr på rösten, att de ”står för alla människors lika värde”. Och det fasansfulla är att de menar vad de säger. De pekar på kärnan i deras naturvidriga ideologi. I den socialistiske demokratens tankevärld är den simplaste tjuv, lustmördande pedofil och hänsynslösaste våldtäktsman inte mindre värd än den mest omtänksamme, skötsamme och idealistiske missionär som ägnat sitt liv åt att hjälpa andra. Detta synsätt innebär att samhället uppmuntrar till lågsinthet, brottslighet och hänsynslöshet.

Några exempel på förhållanden vi alla känner till:

❍ Svagt begåvade grundskoleelever tvingas till samma studietakt och gå i samma klass som överbegåvade elever, och tvärt om.
❍ Betygen är slopade i grundskolan ända till årskurs 8, för att inga begåvnings- och kunskapsskillnader ska framgå.
❍ Artighet och hänsynstagande lärs inte ut i skolorna. Dessa manér är inte demokratiska.
❍ Arbetare har efter skatt ofta mindre inkomst än ickearbetande socialbidragstagare.
❍ ”Alla har samma människovärde” hyllas som princip. Rånmördare, våldtäktsmän, inbrottstjuvar, djurplågare och andra brottslingar jämställs med moraliskt högtstående människor som ägnar sitt liv åt att hjälpa människor och djur.
❍ Respektlösheten omhuldas. Barn respekterar inte äldre. Män respekterar inte kvinnofrid. Poliser får acceptera förolämpningar från allmänheten. Skolelever respekterar inte sina lärare. Och så vidare.
❍ En invandrare som aldrig betalt skatt i Sverige har rätt till samma (ibland fler) sociala förmåner och bidrag som den svensk som arbetat och betalt skatt i 40 år.

Vi kan konstatera att oartighet och respektlöshet är jämlika dygder. Ingen ska behöva visa respekt för någon annan. Skolelever kallar sin lärarinna för hora. Barn skriker ”gubbdjävul” åt den äldre mannen som påpekar att de inte får cykla på trottoaren. Den 20-åriga undersköterskan hunsar respektlöst med den 90-årige långvårdspatienten och kallar denne vid förnamn. Ungdomar på moped rycker åt sig pensionärens handväska. Biobesökaren talar i mobiltelefon. Barn skriker och stör restauranggäster, utan tillsägelse från föräldrarna. Förskolläraren uppmanar inte barnen att lämna sittplats åt den handikappade åldringen som står i bussen. Överallt ser vi resultatet av den jämlika demokratins respektlöshet.

Tron att dagens socialistiska demokrati skapar ett humanare samhälle är en fullständigt inkonsekvent föreställning. Demokratin resulterar i ett allt inhumanare och brutalare samhälle. Till och med diktaturer har betydligt vänligare och mindre brottsbelastade medborgare än vår jämlikhetsdemokrati.

I takt med den socialistiska demokratins allt större inflytande har det skett en markant degenerering i människornas skriftspråk, tal, kroppsspråk och klädsel. Eftersom varenda obildad och vulgär buse är jämlik den artigaste och mest välformulerande estet så har också deras sätt att kommunicera jämställts. Om vi jämför en vanlig medborgares personliga brev till en närstående för 100 år sedan med dagens, så framgår det att nutidens skriftspråk saknar den eftertänksamma och vänligt konstnärliga utformning som våra förfäder kunde prestera. I dag har många ungdomar (som uppfostrats till sanna socialistiska demokrater) ett obildat, rått talspråk som flödar av svordomar, könsord och amerikansk gettoslang. Rap-”musik” med aggressiva texter som vimlar av våldsbudskap och grova sexuella uttryck är mode i Sverige. Rap-sångarnas obscena gester, negativa attityder och primitiva hoppande på scenerna i 20 nummer för stora kläder är kulturtillskott som staten gärna ger ekonomiska bidrag. Gettokultur är mer jämlik än överklassens estetiska finkultur.

Vem som helst kan konstatera att de flesta barn och ungdomar är fulare klädda än tidigare generationer, trots att de aldrig i historien haft bättre ekonomi. Före den socialistiska demokratin var folk, inklusive de fattigaste arbetarna, måna om att vara välklädda under helger och vid sammankomster. Och det är inte bara i tal och klädsel som nedgången skett. Även kroppsspråket är hållningslösare, mer negativt och aggressivare i det demokratiska jämlikhetssamhället. Vidare förändras utseendet på demokratins barn av i dag till en primitivare position genom de ringar som de låter aptera på näsan, öronen, läpparna, tungan, naveln och könsorganen. Ingen människa med fullt förstånd undgår att se den skrämmande degenerering som svenska folket är utsatt för, i jämlikhetens namn.

Den onaturliga jämlikhetstanken hos de socialistiska demokraterna har distanserat sig så långt från verkligheten att de t.o.m. förnekar vetenskapliga fakta beträffande genetikens betydelse. Hela samhällspedagogiken är uppbyggd på vanföreställningen att miljön har större betydelse för individernas utveckling än de genetiska förutsättningarna. Trots att de senaste decenniernas forskning inom genetiken har visat att arvets betydelse för människornas fysik och psyke har en större inverkan än man tidigare i sina vildaste spekulationer kunnat föreställa sig, så lunkar den demokratiska samhällspedagogiken och politiken vidare ut i okunnighetens och vanföreställningarnas verklighetsfrämmande träskmarker. Socialhögskolorna, socialtjänsten, kriminalvården och annan samhällspedagogisk verksamhet fortsätter att predika den politiskt korrekta lögnen om miljöns avgörande betydelse. Samhällets institutioner förbrukar årligen många miljarder kronor på felaktiga metoder och ofta rent skadliga verksamheter. Trots att samhällspedagogerna i dag har facit på att metoderna bara har förvärrat samhällsklimatet, så vägrar de att ändra ståndpunkt. Det striden nämligen mot hela deras demokratiska och socialistiska jämlikhetsideologi.

Skulle politikerna och de berörda offentliga tjänstemännen ta del av t. ex. HUGOs[19] forskningsresultat (världens största beteendevetenskapliga/ medicinska forskningsprojekt) och acceptera dagens kunskap[20], så hade hela samhället utsatts för en genomgripande förändring. Dessutom skulle de politiska idealen förändras och en ny samhällsordning hade uppstått. Detta scenario kommer den socialistiska demokratin att motarbeta till sista blodsdroppen. Därför har de skapat en otroligt stark ”demokratisk värdegemenskap” som föraktar alla för dem obehagliga vetenskapliga fakta. Den ”demokratiska värdegemenskapen” är helt enkelt en religionsbekännelse. Likt andra religioner så bryr man sig inte om vetenskap och erfarenhet. Tron är viktigast och man accepterar bara en lära: jämlikhetens.

BRODERSKAP/SOLIDARITET
Slagordet ”broderskap” från den franska revolutionen har av socialdemokraterna utbytts till ”solidaritet”. Med solidaritet menar den socialistiske demokraten inget annat än tvång. En verklig solidaritet betyder att man känner stark lojalitet mot något/någon och av fri vilja ger t. ex. ett moraliskt eller ekonomiskt stöd.

Den socialistiska demokratins solidaritet är inte beroende av någon fri vilja. Medborgarna tvingas att i solidaritetens namn lämna ifrån sig det mesta av lönen för att vara ”solidariska” mot allt från fria sprutor till narkomaner i Malmö till hundratals miljoner kronor åt afrikanska diktaturstater. Den påtvingade ”solidariteten” innebär att Sverige har världens högsta skatter. Om solidariteten vore frivillig så hade vi fått en betydligt sundare prioritering i diverse solidaritetsprojekt. Dessutom så hade allt stöd kommit från hjärtat.

Solidariteten är i själva verket ren och brutal stöld av pengar från den arbetande befolkningen. Stöldgodset fördelas sedan av myndigheterna till folk som de socialistiska demokraterna ”tycker” ska ha mer pengar. Det kallas för ”generell fördelningspolitik”. När en ficktjuv ägnar sig åt ”individuell fördelningspolitik” genom att stjäla pengar, så betraktas det däremot som ett brott. Ur etisk synvinkel så är det ingen skillnad mellan de två tillvägagångssätten att tillgripa andras pengar. Att ta pengar från folk mot deras vilja är och förblir stöld. Även om man kallar stölden för ”solidaritet”.

Om det nu skulle finnas en solidaritet mellan medborgarna så borde den ha manifesterats genom att folk var glada över att få hjälpa, respektive visade tacksamhet för erhållen hjälp och bidrag. Så är det inte. Folk tvingas att betala skatt. Den som försöker smita från sin solidaritetsskatt straffas hårt. Professionella socialbidragstagare tackar aldrig plikttrogna löneslavar för att de ägnar många arbetsmånader åt att betala för deras försörjning. Barn och föräldrar uttrycker aldrig någon tacksamhet mot de ensamstående som betalar deras barnbidrag, daghemsplatser, skolor och föräldraledighet. Ungdomar visar heller ingen tacksamhet mot de vuxna som jobbar för att betala deras utbildningar och studiebidrag. Gamla som slitit och betalat skatt ett helt liv får inte tack från någon. Och så vidare. Otacksamheten kanske beror på att socialdemokrater, kommunister och socialarbetare sedan 1960-talet hävdat att folk inte behöver visa tacksamhet, de har ”rätt” att få bidrag i olika former och kan ställa ”krav”. Där kom det, den socialistiska solidaritetens sanna innebörd: rätten att ställa krav på andra, d.v.s. tvinga andra att betala. Det handlar alltså inte om frivillighet och godhet, utan om egoistisk tjuvfilosofi.

Noter
12 Du contrat social ou Principes du droit publique
13 Den medeltida benämningen ”kommun” återupp- togs i Paris (under franska revolutionen) år 1792
14 Kommunistiska manifestet
15 Göteborgsposten 2002-08-07
16 Arbetslivsinstitutet 2002-08-08
17 SVT Morgon 2002-09-19. Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist ansåg att det var “olämpligt“ att Elisabeth Lennartsson (s) i Askersund är gift med en sverigedemokrat. Partisekreteraren ansåg att detta “måste hanteras lokalt“. Några dagar senare lämnade Elisabeth L. sitt uppdrag som ordfö- rande i arbetarkom-munen.
18 2002-07-13
19 Human Genome Organization
20 HUGOs icke ”politiskt korrekta” forskningsresul- tat har nedtystats trots ett årligt bidrag på tvåsiffrigt miljardbelopp från de större västländerna.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

DEMOKRATI - SOCIALISTISK ELLER FRIHETLIG

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:22 pm

Del 3. Av Nils Eric Hennix

Inkompetensens ideologi

Mänsklighetens erfarenheter under hundratals generationer har visat att de mest kompetenta människorna bör tilldelas de viktigaste uppgifterna. De främsta krigarna utses till de viktigaste striderna. De bästa arkitekterna anlitas för de viktigaste byggnationerna. De skickligaste båtkonstruktörerna leder de stora skeppsbyggena. De intelligentaste eleverna erbjuds de främsta utbildningarna. O.s.v. För våra förfäder var det en praktisk självklarhet. Allt annat vore dumt.

Nutidens demokrater tänker annorlunda. De strävar inte alls efter att identifiera de verkliga begåvningarna för att se till att de på bästa sätt kan göra nytta för sig själva, andra människor och olika verksamheter. Nej, den socialistiske demokraten är skeptisk, ofta fientlig, mot kompetens och begåvning. Hans innersta mål är i stället att skapa jämlikhet och sudda ut alla skillnader. Den socialistiska demokratin är nämligen inkompetensens ideologi. Att motverka alla sociala skillnader är det verkligt viktiga för den socialistiske demokraten. Han förstår inte, eller vill inte förstå, att hans jämlikhetsideologi strider mot naturen och därför obönhörligt leder mot fattigdom och lidande för medborgarna. Vem som helst kan varje dag i massmedia få bekräftelse på de socialdemokratiska politikernas envetna strävanden att sänka kompetenskraven i skolor, på arbetsplatser, i företagsledningar och politiska beslutsforum. Målen är i princip aldrig att uppnå bästa resultat, i stället är det sociala demokratiska mål som eftersträvas. Några exempel;

❍ Betyg ges inte till grundskoleelever i årskurs 1-7, för att dölja alla begåvnings- och kunskapsskillnader.
❍ 25 % av eleverna har inte godkänd kunskapsnivå i kärnämnen när de lämnar grundskolan[21].
❍ Regeringen vill bevilja studier vid högskolor även för de elever som inte klarat gymnasieutbildningens kunskapskrav.
❍ Kraven för högskolestudier sänks[22].
❍ Den svenska skollagen förbjuder tester av elever till grundskolans s. k. ”profilklasser” för att hindra de mest begåvades kompetens utveckling[23]. Endast i ämnena teater och dans tillåts urvalstester.
❍ Invandrare kvoteras till studier vid universitet och högskolor, och slipper konkurrera om platserna med övriga sökande[24].
❍ Sjukvårdsutbildningar har sänkt utbildningskraven för att bereda plats för invandrare.
❍ Inom polisen, militären, sjukvården, kommuner och andra offentliga organisationer har den socialistiska demokratin slopat kompetens- och lämplighetskraven som viktigaste prioriteringsfaktor, man kvoterar[25] in personer beroende på etnisk härkomst, kön och annat.
❍ Statsråd kräver att könskvotering ska ske till styrelser för stora börsföretag.(!)
❍ + ständigt nya förordningar och lagar som syftar till att demokratiska-, sociala- och jämställdshetsmål ska uppfyllas. I princip alla dekret för arbetsmarknaden och skolorna, i den socialistiska demokratins namn, motverkar ett naturligt och för samhällsutvecklingen nödvändigt urval.

Den socialistiska demokratin strävar medvetet och omedvetet för att åstadkomma inkompetenta ledningsfunktioner i alla möjliga sammanhang. Inkompetensen är ett omhuldat och viktigt ideal för den sanne demokraten. Han avskyr all elit, utom i sportsammanhang[26], och gör vad han kan för att mindre kompetenta personer ska göra karriär på de kompetentas bekostnad. Exemplen på ”positiv särbehandling” finns i tusental. Målet är alltså inte att få en så kompetent verksamhet som möjligt, utan att vissa grupper ska representeras bland chefer och personal. Demokratin anses vara större om så är fallet.

Som en konsekvens av inkompetensprincipen så består även regeringen av statsråd som saknar kunskaper för de ansvarsområden de har. Och inte bara det, flera av dem har aldrig haft ett riktigt jobb ute på arbetsmarknaden. Som följdriktiga symboler för en ideologi som hyllar inkompetensen innefattar landets ledning [27] [när detta skrivs]:

En statsminister[28] som har ytterst liten erfarenhet av arbetslivet. (Yrkeserfarenhet: 2 år som studiesekreterare i ABF, ingen näringslivserfarenhet. I övrigt politiska uppdrag)

En vice statsminister[29] med knappt ett års erfarenhet av arbetslivet. Lärarutbildning. (Yrkeserfarenhetet: arbetat som lärare år 1969, ingen näringslivserfarenhet. I övrigt politiska uppdrag)

En utrikesminister[30] vars avsaknad av arbetslivserfarenhet står i paritet med de ovan nämnda. (Yrkeserfarenhet: -2 år som tingsnotarie samtidigt med uppdrag som riksdagsledamot, ingen näringslivserfarenhet. I övrigt politiska uppdrag)

En finansminister[32] utan adekvat utbildning i nationalekonomi ( Yrkeserfarenhet: 2 år som generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen [politisk tillsättning], ingen näringslivserfarenhet. I övrigt politiska uppdrag)

En kulturminister[35] som saknar utbildning inom kultur och konst. (Yrkeserfarenhet: 9 år som journalist. I övrigt politiska uppdrag)

En infrastrukturminister i näringsdepartementet[36] med ansvar för regional politik inklusive EU:s strukturfonder, turism, konkurrens, skogsbruk, gruv- och mineralfrågor, social ekonomi samt idrott. Statsrådet saknar erfarenhet av näringslivet och högsta utbildningen är 3-årigt gymnasium. (Yrkeserfarenhet: 1 år som svensklärare vid flyktingförläggning. I övrigt politiska uppdrag)

En demokrati- och integrationsminister vid justitiedepartementet[37] med gymnasiekompetens kompletterat med korrespondenskurser vid Brevskolan (Yrkeserfarenhet: 2 år vid Statsanställdas förbund, 3 år som egen företagare [föredragshållare], några månader som rektor på förbundsskolan Bommersvik [politisk tillsättning]. I övrigt politiska uppdrag)

En kommun- och bostadsminister i finansdepartementet[38] som vid 53 års ålder aldrig haft ett vanligt jobb. (Yrkeserfarenhet: saknas, ingen näringslivserfarenhet. Har endast haft politiska uppdrag)

Kompenseras då bristen på kompetens och erfarenhet av extraordinära intellektuella förmågor hos statsråden? Hittills har inte några tecken på detta uppmärksammats. Ingen kan väl heller beskylla något statsråd för att vara djupsinnig filosof, insiktsfull visionär eller beundransvärt moralisk föredöme.

Den demokratiske socialisten vill ha ett jämlikt samhälle. Han vill inte att någon ska framstå som bättre än den andra. Hans sympatier och omtankar riktar sig främst till den enkle arbetaren, den outbildade invandraren, dagdrivaren, alkoholmissbrukaren, brottslingen, den ansvarslösa mamman/pappan som skaffar sig flera barn utan att kunna försörja dem och andra som av karaktärsbrist, kunskapsbrist eller otillräcklig intellektuell kapacitet befinner sig på den sociala skalans bottenskikt. Det är också hos dessa grupper som den demokratiska socialismen är djupt rotad.

Eftersom den jämlika demokratin inte kan, eller vill, utveckla människor till ett högre ”jämlikt” plan så läggs den moraliska och intellektuella ribban på en relativt låg nivå. När sedan partimedlemmar ska välja in representanter i olika politiska organ så väljer de instinktivt in personer med samma livsstil som de själva, med samma etik och med samma eller en aning högre intelligens.

De socialistiska demokraterna handlar främst efter sina känslor. Även om samhället skulle styras avsevärt bättre av en intellektuell och moralisk elit så avfärdas detta på känslomässiga grunder. Den proletäre socialisten känner inte igen sig hos den elitistiske människan. Proletären tycker inte om hans manér, hans sätt att tala, hans klädsel, hans åsikter och hans livsstil. Men främst av allt är det den intellektuella förmågan och kunskaperna som väcker proletärens antipati. Han vill känna igen sig själv hos sina politiker. Han vill ha ”en man av folket” i de högsta politiska positionerna. Därför väljer han att rösta fram politiker ur sina egna led. Och därför är den socialistiska demokratin inkompetensens ideologi.

När det dyker upp personer i proletära miljöer som är mycket kompetenta, överintelligenta, idérika, modiga eller osedvanligt handlingskraftiga – då uppfattas dessa som ett hot mot alla andra som är jämlika. Snart börjar hatet och misstänksamheten att gro mot de avvikande. Baktaleriet sätter igång och inom kort är de ojämlika personerna utmobbade på något sätt. Inga hermeliner får finnas bland katterna.

Vilka ”jämlikar” är det som väljs in i de demokratiska organen? En stor grupp är okunniga personer utan egna idéer. Dessa personer är viktiga för partierna eftersom de inte har några egna åsikter utan helt följer partiets linje och partiprogrammet. Denna partiboskap möjliggör en stor sammanhållning och partidisciplin. Det fordras inte så många stolvärmningar på partimöten förrän vederbörande får ett uppdrag. Den andra stora gruppen människor väljs in på politiska poster p g av sina åsikter. De ”tycker” att det borde vara si och så, och kan vara mycket bestämda i sin uppfattning. Sammanfaller tyckandet med partiledningens åsikter så kan de politiska uppdragen stå som spön i backen.

Lägg märke till de två kriterierna för rekryteringar till viktiga politiska uppdrag: idélöshet och tyckande.

Skulle något företag anställa en chef för hans tyckande i olika frågor? När du blir sjuk, går du då till en person som tycker att du bör bli frisk? Nej, företaget måste anställa ett utbildat och kompetent chefsämne och du själv skulle gå till en välutbildad och erfaren läkare. Men när det gäller att styra samhällsfunktioner och detaljstyra medborgarnas liv så krävs det ingen som helst kompetens enligt den socialistiska demokratin, det räcker med ett tyckande enligt partistadgarna. Denna fullständigt sinnessvaga urvalsprincip är en av den parlamentariska, socialistiska demokratins mest förödande egenskaper.

Det odemokratiska tjänstemannaväldet
I den parlamentariska, socialistiska demokratin räcker det inte med att politikerna bestämmer hur vi ska leva våra liv. Situationen är betydligt värre. De flesta konkreta beslut som gäller våra privatliv bestäms av folk som inte är politiker och som vi inte ens röstat fram som förmyndare: de offentliga tjänstemännen. Tjänstemännen har större inflytande över samhället än medborgarna i övrigt, vilket strider mot demokratins egna principer.

Staten har över 200.000 tjänstemän. Kommunerna och landstingen har över 1.000.000 anställda. De flesta offentliganställda arbetar med samhällsservice. Men det finns tiotusentals tjänstemän som sitter och bestämmer över medborgarnas liv från vaggan till graven. Tjänstemannaväldet är ofantligt mycket större än vad den genomsnittlige medborgaren kan föreställa sig.

På papperet har vi en demokrati som innebär att politikerna fattar beslut och tjänstemännen verkställer besluten. Men det är bara på papperet. I verkligheten är det tjänstemännen som styr det mesta, speciellt i kommunerna. Politikerna är oftast oerfarna att leda större verksamheter. De är sällan professionella administratörer och de saknar de konkreta detaljkunskaper som tjänstemännen har skaffat sig under många år. Därför blir det tjänstemännen som gör utredningar och presenterar förslag till beslut. Dessutom har många tjänstemän myndighetsutövning, vilket gör dem till en överhet för medborgarna. Observera: en överhet som inte är demokratiskt vald.

Tjänstemännen ska vara politiskt neutrala, men i verkligheten är det ofta tvärt om. Under 1960-1970-talen, då universiteten kryllade av revolutionärer och då socialhögskolorna var rena plantskolor för marxister, anställdes en arme av kommunister och andra vänstersocialister av kommunernas socialtjänster. Dessa skapade ett speciellt socialarbetarskrå med en stark socialistisk ideologi som ligger till vänster om socialdemokratin. Denna socialarbetarkultur lever fortfarande och är generellt inte ett dugg lojal mot sin arbetsgivare, d.v.s. de demokratiskt valda politikerna. Socialarbetarna, speciellt i de större städerna, driver en egen socialistisk ideologi och motarbetar väljarnas representanter antingen dessa är socialdemokrater eller moderater. Den typiske socialarbetaren tror att han arbetar på uppdrag av Marx, socialhögskolan, ”de utsatta” eller sin personliga tolkning av socialtjänstlagen. Socialarbetarskrået inom området ”individ- och familjeomsorg” håller i princip ihop ideologiskt från den nyanställde socialsekreteraren ända upp till förvaltningschefen. Förvaltningen ser oftast sin arbetsgivare, den politiska socialnämnden, som en fiende bestående av ett gäng konservativa idioter som inte begriper sig på socialtjänst. Socialarbetarna själva är en här av röda jultomtar som ”står på de svagas sida” och har till förfogande en julklappssäck som innehåller miljarder av skattebetalarnas skattekronor. Tro inte att det endast är människor i nöd som erhåller ”medborgarlön”. Nej, en stor del av bidragstagarna består av professionella arbetsvägrare och folk som får sitt supande och knarkande på heltid finansierat av socialbyrån. De finns tusentals människor som har valt socialbidragsberoendet till livsstil och som har en ekonomiskt trygg, arbetsfri tillvaro under många år. Socialtjänstlagen, som för övrigt till stor del är skapad av en socialtjänsteman[39], ger dem ”rättighet” att snylta på skattebetalarna om de inte skaffar sig egna inkomster. Och socialarbetarnas egna tolkningar av lagen är oftast väldigt generösa mot ”problemmänniskor”.

Däremot kan det vara rätt svårt för den skötsamme skattebetalaren att få hjälp om han kommit i tillfällig knipa. Vissa avsnitt av socialtjänstlagen är rena förolämpningen mot alla anständiga och ärliga skattebetalare.

Missförhållandet att förvaltningar och enskilda tjänstemän driver sin egen politik och ofta motarbetar sina uppdragsgivare (politiska styrelser eller nämnder), speciellt efter val då borgerliga politiker tar över efter socialdemokrater, gör att de kommunala och statliga verksamheterna bedrivs orationellt och ineffektivt. Detta är ett oerhört slöseri med skattemedel och ett brott mot hela det politiska systemet. Inga skattebetalare är villiga att finansiera tjänstemäns privata intressen eller politiska intentioner. Inom näringslivet vore det otänkbart att driva företag under sådana premisser. Dessutom är korruption vid anställningar och befordran inte ovanligt inom de offentliga förvaltningarna. Detta kombinerat med kvoteringar av t. ex. invandrare, åldersgrupper och könstillhörighet bidrar inte till att få en effektiv personalstyrka. Ofta är sociala faktorer viktigare än kompetens för att få en anställning.

Det är inte bara vid statliga och kommunala förvaltningar som tjänstemän ägnar sig åt politik i tjänsten. Under senaste valet t. ex. censurerade
brevbärare vid Posten i Mölndal försändelser och delade inte ut post som hade Nationaldemokraterna som avsändare[40].

Tjänstemannaväldet är en av de största problemen inom den socialistiska demokratin. Ett sätt att få ordning på den politiska processen är att i framtiden projektanställa chefstjänstemän, arbetsledare, administratörer, socialarbetare och annan personal (undantaget t. ex. sjukvårdspersonal) för fyraårsperioder, d.v.s. under en politisk mandatperiod. Samma lojalitetsregler som finns i företag bör råda inom förvaltningarna. Chefer och personal som inte energiskt arbetar efter uppställda mål, tjänsteidé, strategi och servicekvalitet bör avskedas. Det är ett anständighetskrav gentemot väljarna. Ett annat, bättre sätt, är att lägga ut det mesta av politisk verkställighet på entreprenad hos privata företag. Privata företag är väldigt måna om att göra uppdragsgivarna till lags, de pressas till att arbeta rationellt och accepterar inte personal eller chefer som motarbetar de uppdrag de satts att verkställa. Detta skulle skapa en kontinuerlig effektivitets- och kvalitetsutveckling av offentligt styrd verksamhet. Skattebetalarna skulle tjäna miljarder kronor varje år, politikernas beslut skulle effektivt genomföras och den politiska processen skulle fungera utan avbrott.

Den odemokratiska representativa demokratin
Den ursprungliga demokratin var en direktdemokrati där medborgarna fattade de politiska besluten. I slutet av 1700-talet uppfanns en form av halvdemokrati: den representativa demokratin. Det var från de franska och amerikanska revolutionerna som idén med den representativa styrelseformen slog rot. Bland de politiska idékläckarna till denna avart av demokrati var främst fransmannen Emmanuel-Joseph Siéyés[41], engelsmannen Edmund Burke[42] och amerikanen James Madison[43]. Dessa herrar ansåg att det räckte med att medborgarna utsåg politiker och att dessa politiker sedan skulle ha fria händer att fatta alla politiska beslut. De beslut som de valda politikerna fattade behövde inte alls vara förankrade hos väljarna, utan kunde gå helt emot medborgarnas vilja. De tre politiska filosoferna förutsatte att politikerna är klokare och har bättre omdöme än medborgarna i allmänhet, så därför var det mycket bättre att politikerna fick fatta beslut utan medborgarnas samtycke. Denna representativa demokrati infördes i Sverige år 1810, då den skrevs in i grundlagen. Riksdagsmännens överväganden och beslut skulle vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna!

Att kalla detta styrelsesystem för ”demokrati” (folkstyre) är naturligtvis inte annat än bedrägeri.

I början av 1900-talet bildades allt fler politiska partier med konkreta partiprogram. De tidigare politiskt obundna representanterna blev partirepresentanter. Nu kunde de inte längre tänka fritt och fatta beslut efter eget omdöme, eftersom de var bundna till partiprogrammen. Vi fick en partidemokrati.

Partidemokratin innebar att bildnings- och intelligensnivån på representanterna började sjunka. Nu kom man inte fram i politiken på grund av egen kraft och förmåga. I stället så kunde i princip vem som helst gå med i ett parti, hålla med om allt i ett partiprogram som andra tänkt ut och sedan ställa upp i val[44]. Vi har nu levt med partidemokrati under lång tid och det ligger i öppen dager vilken kompetensskillnad som råder mellan de högsta beslutsfattarna i näringslivet och beslutsfattarna i regeringen, riksdagen, landstingen och kommunerna.

Den av riksdagspartierna så dyrkade och heligförklarade representativa demokratin består endast i att röstberättigade medborgare får gå till valboxarna en gång vart fjärde år. Demokratin existerar under de ca 15 minuter det tar att rösta. Under de kommande 1.460 dagarna, fram till nästa val, är medborgarna passiva, maktlösa mottagare av föreskrifter från politikerna. Faktum är att demokratin inte ens gäller under röstprocessen för de väljare som röstat på ”fel” parti. Vissa partier nekas efter valen att få de uppdrag som medborgarna gett dem, p.g. av att andra partier schackrar och bildar koalitioner i syfte att utestänga dem från inflytande i kommun och landsting[45]. Som exempel kan nämnas Malmö kommunstyrelse som efter valet 2002 beslutade att minska antalet ledamöter i nämnder och styrelser för att effektivt utestänga de sverigedemo krater som röstats in i kommunfullmäktige av malmöborna[46].

I andra länder skulle en kohandel, som ogiltigförklarar valresultat, väcka enorm kritik från massmedia. Men Sveriges politiskt partiska journalister kommer ytterst sällan med kritik när demokratins grundprincip sätts ur spel. Vanliggare är att journalister uppmanar de politiska partierna att utestänga t. ex. nationella partier från den makt som de är berättigade till.

Efter valen beslutar partierna internt om hur styrelse- och nämndposter ska fördelas, utan väljarnas påverkan. Till och med ministrar handplockas och utses trots att de inte kandiderat i valet[47]. Vissa ministrar är inte ens medlem i något politisk parti när de utses[48]. De politiska representanterna beslutar om vad som helst i regering, riksdag, landsting och kommuner, utan att fråga medborgarna om deras åsikter. För politikerna är detta naturligtvis ett väldigt bra system. Inte undra på att de är belåtna och alltid uttrycker sin vördnad för ”den representativa demokratin”. De sitter ju som en gäng diktatorer och kan styra och ställa över nio miljoner människor hur de vill. Protesterar någon så sätter de bara in polisen, militären eller andra myndigheter för att tvinga vederbörande medborgare till underkastelse. De individer som av politiker och journalister får stämpeln
”antidemokrat” på sig, fryses effektivt ut från den ”demokratiska gemenskapen” och kan få väldigt svårt att klara sin försörjning[49].

Två veckor efter valet 2002 gick statsminister Göran Persson (S) ett steg längre i syfte att försvåra för mindre partier att få politiskt inflytande. Han framförde då idéer[50] om att höja spärren för partier att komma in i riksdagen, minska antalet utjämningsmandat eller helt gå över till majoritetsval med enkel majoritet[51] som i England eller med två valomgångar liknande Frankrikes system.

Göran Perssons förslag, som även den inflytelserike moderaten Anders Björck bejakade, skulle effektivt stänga ute mindre partier och ge medborgarna ännu mindre möjligheter att påverka politiken. Sverige skulle då gå över från flerpartisystem till tvåpartisystem. Perssons och Björcks idéer går stick i stäv mot ökad demokrati och medborgarinflytande. De räknar med att deras egna partier får alternera vid makten, alla andra partier ”försvinner”. Även här ser vi bevis på den samsyn som råder bland politiker, både på vänster- och högerfalangen, att befästa och förstärka den politikerstyrda demokratin. Landshövding Anders Björck (f.d. riksdagsman, försvarsminister och vice talman i riksdagen) är dock, när han ser tillbaka på de många åren i riksdagen, väldigt kritisk mot den nuvarande parlamentariska demokratin. I en halvsidesartikel i Dagen Nyheter 2003-05-11 redogör han för riksdagens ineffektiva och ålderdomliga arbetsformer. Han ifrågasätter om det är riktigt att riksdagen, i stället för regeringen, ska styra riket. Vidare konstaterar Björck att ”ett parlamentariskt styrelseskick är inte den bästa grunden för ansvarsutkrävande”.

Den svenska demokratin måste vara den mest överreklamerade företeelse som vi utsatts för i modern tid. Staten satsar hundratals miljoner kronor varje år på en närmast desperat marknadsföring[52] av den representativa demokratin. Satsningen är dömd att misslyckas. Allmänhetens intresse för den representativa demokratin minskar stadigt[53], vilket är ett hoppfullt friskhetstecken.

Det är inte bara genom mängder av projekt som den representativa demokratiidén ska pådyvlas folket. En av skolornas lagstadgade uppgifter är att uppfostra eleverna till sanna demokrater, dvs demokrater som dyrkar den representativa demokratin. I första paragrafen i Radio- och TV-lagen står det ”Den som sänder TV-program eller den som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer…”

Någon politisk frihet ska det således inte alls finnas i etermedia. Journalister inom radio och TV tjänstgör också mer än gärna som regeringens lydiga drängar. Så här låter det t. ex. i en policy som den journalistiska ledningen för Dagens Eko själva formulerat[54]; ”.. i alla lägen där det demokratiska statsskickets grundidéer är hotade ska vi vara partiska”.

Denna politiska partiskhet omfattar även journalister inom dagspressen. I övriga västländer lägger journalisterna en ära i att vara objektiva och ha hög integritet. Så är det således inte i Sverige.

Den representativa demokratin värderas högre än Gud fader själv, men är ju inte annat än en bluff som går hem hos en okunnig, ointresserad eller hjärntvättad del av allmänheten. Demokratins lovsång är en modern variant av sagan om kejsaren utan kläder. En enkel analys visar ju att vår demokrati inte är mer ”demokratiskt” än vilken diktatur som helst. Men knappast någon säger det. Man låtsas, eller är okunnig nog att tro, att den nakne kejsaren är påklädd.

Om de demokratiska politikerna verkligen ville ha en demokrati värd namnet, så skulle de t. ex. anordna folkomröstningar om viktiga frågor. Men detta vill de inte, speciellt inte de uttalat socialistiska demokraterna. Sedan möjligheten till folkomröstningar kom år 1922 så har det anordnats sex nationella folkomröstningar[55]. Sex ynka nationella folkomröstningar på 80 år. Det ska jämföras med Schweiz som har haft 450 folkomröstningar sedan år 1848. I folkomröstningen 1955 valde svenska folket fel enligt politikerna, så beslutet blev det motsatta än valresultatet[56]. De folkomröstningar som genomförts har föregåtts av tvivelaktiga kampanjer från politikerna för att förmå medborgarna att rösta ”rätt”. Man har vid två folkomröstningar garderat med tre svarsalternativ (för att kunna manipulera senare beslut)[57], ett trick som ingen annan västeuropeiskt stat gjort sedan år 1945. Inför EMU-valet år 2003 deklarerade[58] den socialdemokratiske statsministern Göran Persson att man ska anordna en ny folkomröstning om folket röstar nej till EMU. Röstar folket ”fel” arrangerar således demokratins främsta förespråkare ett nytt val i vilket man hoppas få fram ”rätt” resultat. Kan föraktet för folkets vilja exponeras tydligare?
De mest troende demokrater som ”arbetar för ökad demokrati” sviktar blixtsnabbt i sin tro om medborgarna själva ställer krav på folkomröstningar där resultaten inte garanteras bli som politikerna önskar. Svaret från politikerna blir ofta;

-”Folk är inte mogna att ta ställning i frågan”. De demokratiska politikerna bedömer dock att de själva är mogna att ta ställning i alla frågor.

Då och då kan man observera hur den uppblåsta demokratiska gemenskapstanken och spelade tilltron till väljarna avdunstar hos den socialistiske demokraten och ersätts av aggressiv eller iskall arrogans om några medborgare begär val om t.ex. skattetak, invandring, alkoholinförsel, bensinpris, socialbidrag eller någon annan för landet viktig fråga. Pröva själv får du se.

Skulle någon politiker företräda folkviljan i en tabubelagd fråga så avfärdas denne föraktfullt som ”populist”. Att vara populist, d.v.s. företräda vanliga människors intressen gentemot eliten, är skamligt enligt riksdagspartiernas företrädare.

Noter
21 År 2001
22 T ex kunskaperna i matematik till civilekonom- utbildningen, TV24 Nyheterna 2002-08-20
23 TV1 Rapport 2002-07-31
24 T. ex. Malmö högskola
25 Anges ofta i personalpolitiska program
26 I sportsammanhang är den socialistiske demokraten elitist och nationalist som hurrar över elitmänniskor och Sverige. En ledarskribent på Skånska Dagbladet har dock förordat att fler mörkhyade ska ges plats i fotbollslandslaget
27 Hösten 2002, uppgifterna hämtade från regeringsmedlemmarnas egna meritförteckningar
28 Göran Persson
29 Margareta Winberg
30 Anna Lind
32 Bosse Ringholm
35 Marita Ulvskog
36 Ulrika Messing
37 Mona Sahlin
38 Lars-Erik Lövdén
39 Bengt Hedlén, tidigare socialdirektör vid Malmö socialförvaltning.
40 Meddelades i TV 1 Rapport 2002-10-12. Brevbärarna fick inte något straff för tjänstefel, däremot en facklig hedersutmärkelse för bedriften.
41 Abbé och politiker. En av franska revolutionens mest inflytelserika personer.
42 Inflytelserik politiker (parlamentsledamot) och den konservativa ideologins förgrundsgestalt.
43 Plantage- och slavägare, ”konstitutionens fader” och USA:s fjärde president.
44 Statsminister Olof Palme år 1982 till politiske reportern Anders Isaksson: -”Kvaliteten på riksdagsledamöterna har sjunkit, det finns inte längre särskilt många som duger till statsråd”. (Den politiska adeln av A Isaksson)
45 Rubriker ur Sydsvenskan 2002-09-17, två dagar efter valet: Sverigedemokrater stängs ute i Skåne, Eniga partier fryser ut SD, Sverigedemokrater isoleras överallt, Sverigedemokrater fryses ut.
46 2002-10-09 beslutade Malmö kommunstyrelse (S, M och V) att drastiskt minska antalet ledamöter i nämnder och styrelser för att hindra SD från att få inflytande i dessa. Initiativet togs av Vänsterpartiet. Att beslutet syftade till att utestänga SD bekräftades av Socialdemokraternas stabschef Anders Rubin i Syd- svenska Dagbladet 2002-10-10.
47 Hälften av Göran Perssons första regering, och majoriteten av nya regeringen 2002, satt inte i riksdagen när de utsågs till statsråd.
48 Ove Rainer och Lennart Bodström utsågs till ministrar av Olof Palme 1982 trots att de varken var politiker eller partimedlemmar.
49 Aktiva medlemmar i kommunistpartier och nationella partier har avskedats från sina anställningar, nekats utbildningar, hindrats befordringar m.m.
50 TV1 Rapport 2 oktober 2002
51 Betyder att ett valdistrikts samtliga riksdagsplatser går till det största partiet. Övriga partier får ingen representation även om de tillsammans är i majoritet.
52 Marknadsföring bl a via ett hundratal demokratiprojekt.
53 Vid valet 2002 var valdeltagandet 79 %, det lägsta på över 50 år.
54 Sveriges Radios websida 2002-08-09
55 Alkoholförsäljning 1922, högertrafik 1955, ATP 1958, kärnkraft 1980, EU 1994 och EMU 2003.
56 82,9 % röstade för vänstertrafik. Riksdagen gick emot valresultatet och beslutade att högertrafik ska införas.
57 Pensionsomröstningen 1957 och Kärnkrafts- omröstningen 1980. Statsminister Perssons uttalande rapporterades i de olika TV-kanalernas nyhets- sändningar den 21 december 2002
58 Nyhetsprogrammen i TV 2002-12-21
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

DEMOKRATI - SOCIALISTISK ELLER FRIHETLIG

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:24 pm

Del 4. Av Nils Eric Hennix

Direktdemokrati

Den enda europeiska demokrati som liknar den ursprungliga antika direktdemokratin finns i Schweiz. I Schweiz har man den sällsynta, antisocialistiska åsikten att demokrati innebär att folket ska bestämma, d.v.s. motsatsen till den representativa demokratin i Sverige. Så här är direktdemokratin i Schweiz organiserad:

1.Kommuner och församlingar
2.Kantoner (delstater)
3.Förbundsrådet och Förbundsförsamlingen

Kommunstyrelserna är direktvalda av medborgarna[59]. Församlingarna består av möten som hålls några gånger om året av intresserade invånare eller av representanter som invånarna valt.

Kantonerna har egna regeringar och parlament vars representanter väljs genom direktval av invånarna. Förbundsrådet är den federala regeringen. De sju råden är chefer för var sitt departement och turas om att vara ordförande ett år i taget. Förbundsförsamlingens, det federala parlamentets, nationella råd (200 medlemmar) ut- ses via direktval var fjärde år. Ständerrådets 46 medlemmar består av en eller två personer från varje kanton och utses var fjärde år. Parlamentets [förbundsförsamlingen] ledamöter är inte heltidspolitiker eftersom de endast sammanträder 12 veckor per år.

Den svenska socialistiska demokratin skiljer sig starkt från direktdemokratin även på det viset att regeringen och parlamentet i Schweiz inte kan få ytterligare befogenheter utan att en folk- omröstning samt förbundsförsamlingens båda kamrar godkänner detta. Demokratin i Sverige begär som bekant aldrig mandat från medborgarna för att utöka sin makt, den är totalitär.

Den schweiziska demokratin innebär att med- borgarna bestämmer över staten. Den svenska demokratin innebär att staten bestämmer över medborgarna. Faller inte helgonglorian från den svenska demokratin när vi konstaterar detta?

I Schweiz sköts brandskyddet, hälso- och sjukvården, skolorna, lokala polisen, miljön, kulturen och socialtjänsten av kommunerna. Kommunerna har mycket stor handlingsfrihet. I princip så lägger sig aldrig regeringen i kommunernas verksamhet. I 80 % av landets kommuner fattas besluten på stormöten där alla med- borgare kan delta. De större kommunerna utser representanter. Stormötet är det högsta formella beslutsorganet, trots att man har kommunstyrelse. Den kommunala verksamheten finansieras till hälften genom kommunalskatt och resterande betalas genom avgifter och bidrag. Ut- över den avlönade personalen händer det, i vissa kommuner, att invånare tjänstgör tidvis utan er- sättning [som i antikens grekiska demokrati]. En minoritet av invånarna i en kommun eller kanton kan kräva att en fråga ska behandlas. Kan de samla nog många namn till stöd så har de dessutom rätt till en folkomröstning. I vissa kan- toner har man oftast obligatoriska folkomröstningar när det gäller stora ekonomiska frågor och lagförslag.

På det nationella planet har Schweiz också både obligatoriska och frivilliga folkomröstningar. Totalt brukar det bli ca 30 röstningar per år60, varav åtta nationella. Man har t. ex. röstat om minskad invandring, något som ingen ”demokratisk” politiker skulle tillåta i Sverige. Vidare har medborgarna via omröstningar sagt nej till en medbestämmandelag, nej till ny omsättnings- skatt, nej till nio månaders föräldraledighet, nej till ny skattereform med fördelningsprofil och nej till många ytterligare förslag som skulle öka skatterna och statens inflytande på privatlivet. Därför är den offentliga sektorn i Schweiz minst i Västeuropa61. Sverige har tredubbelt fler an- ställda [procentuellt] inom den offentliga sektorn och vi har ca 36 % högre skatt än schweizarna. På 50-talet var en svensk krona och en schweizerfranc ungefär lika mycket värda. I dag är en franc värd mer än sex svenska kronor. Sverige har mer än dubbelt så hög arbetslöshet än Schweiz. Inflationen i Schweiz är lägre än i både EU och USA. Schweiz har dessutom mycket låga räntor.

Den politiska bevakningen i schweiziska massmedia handlar främst om sakfrågor eftersom det är medborgarna själva som tar ställning till dem i så hög grad. I Sverige så ägnar sig journalisterna åt att berätta för medborgarna vad

politikerna och partierna tycker i de olika frågorna. Här har vi skillnaden på demokratierna i ett nötskal. Skillnaden mellan direktdemokrati och representativ demokrati.

Sedan år 1971 har 202 folkomröstningar hållits i Schweiz. En fjärdedel av dem var ”hindrande omröstningar”, d.v.s. medborgare ville stoppa en ny lag. Majoriteten62 av dessa omröstningar innebar att politikerna fick bakläxa och fick ta tillbaka sina lagförslag.

Direktdemokratin är populär bland medborgarna.En undersökning för 11 år sedan visade att 86 % ville behålla direktdemokratin och sade nej till ökad parlamentarism.

REPRESENTATIV DEMOKRATI (Sverige)
1. Partier/politiker beslutar (generellt) i alla politiska frågor
2. Medborgarna kan inte kräva folkomröstningar (riksdagen och kommunerna bestäm- mer om val ska hållas)
3. Medborgarna är passiva mottagare av politikernas beslut
4. Samhällsdebatten handlar om politikernas åsikter
5. Politikerna har en mycket framträdande roll.

DIREKTDEMOKRATI (Schweiz)
1. Medborgarna beslutar i många viktiga frågor
2. Medborgarna har rätt att få igenom folkomröstningar
3. Politikerna måste få medborgarnas godkännande i viktiga beslut
4. Samhällsdebatten handlar om sakfrågor
5. Politikerna har en undanskymd roll

Jämför punkt för punkt den svenska socialistiska representativa demokratin med den schweiziska direktdemokratin. Betänk också att direktdemokratin har skapat ett betydligt bättre välstånd än den representativa.

Det råder inget tvivel om att den svenska representativa demokratin är ett förtryckande och totalitärt politiskt system som behandlar sina medborgare som omyndiga slavar. Medborgarnas in- flytande är ju lika med noll, frånsett att vi en gång vart fjärde år får utse våra förmyndare för kommande mandatperiod.

Varför kan inte vi, som schweizarna, ha en demokrati som innebär att medborgarna själva får bestämma i viktiga samhällsfrågor?

FOLKOMRÖSTNINGAR
Det finns två typer av folkomröstningar:
• Beslutande [Folkets val måste följas]
• Rådgivande [Folkets val är endast ett råd till politikerna]
I Sverige har demokratins företrädare sagt nej till beslutande folkomröstningar. Politikerna, speciellt socialdemokraterna och vänstern/kommunisterna, vill inte att folket ska ha rätt att fatta beslut i viktiga frågor. Om det ska hållas några folkomröstningar så är dessa bara rådgivande till politikerna. Riksdagsmännen kan fatta be- slut som är det motsatta till vad medborgarna valt i en folkomröstning.

Att Sverige endast har haft sex nationella folk- omröstningar under 80 år (fram till år 2004) är en fullständigt medveten strategi från de socialistiska demokraterna. Som exempel kan nämnas att i direktiven till Folkstyrelsekommitténs översyn av Folkomröstningsinstitutet år 1984 så framhölls det att i ett demokratiskt parlamentariskt statsskick så ska riksdagsmajoriteten be- stämma (d.v.s. inte medborgarna) och att man bör vara mycket restriktiv när det gäller att öka möjligheterna till folkomröstningar. I översynens slutbetänkande framhöll de socialistiska politikerna (Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna) partiernas centrala roll i vår demokrati och såg det som negativt om medborgarna fick mer makt på de politiska partiernas bekostnad[63]. Den representativa demokratins företrädare uttryckte sin rädsla för att partiernas makt över väljarna i förlängningen skulle urholkas om medborgarna tilläts rösta ofta i olika frågor. Folkstyrelsekommitténs slutsats blev att folkomröstningar ska ske endast i undantagsfall.

Inte ens när det gäller ändringar i grundlagen så kan medborgarna kräva folkomröstning. Efter- som det trots allt står i regeringsformen att ”all offentlig makt utgår från folket” så har politikerna känt sig tvungna att öppna en liten möjlighet till folkomröstning. Dock inte för med- borgarna, utan endast för riksdagens ledamöter, d.v.s. de själva. Om minst 35 av riksdagens ledamöter begär folkomröstning och minst en tredjedel[64] (116 riksdagsmän) röstar ja till den begärda folkomröstningen kan den ske. Om fem miljoner medborgare begär folkomröstning så hjälper det inte, vi har ingen makt att få rösta i någon fråga hur viktig vi än anser den vara. Det är politikerna som bestämmer om vi ska få folkomrösta.

När det gäller kommun- och landstingsfrågor så beslutade riksdagen år 1994 att minst 5 % av de röstberättigade måste stå bakom kravet på en folkomröstning för att den överhuvudtaget skall övervägas av fullmäktige. Det är sedan kom- mun- eller landstingspolitikerna (fullmäktige) som bestämmer om en folkomröstning ska hål- las. Det är också politikerna som bestämmer hur frågorna vid ett eventuellt val ska formuleras. Medborgarna är således helt maktlösa även beträffande kommunala folkomröstningar. Detta är den verkliga innebörden av representativ demokrati. Förstår du nu hur du har lurats av riksdagspartiernas företrädare att vi lever i en bra demokrati som ”vi ska vara rädda om”? Den representativa demokratin vill inte alls att du ska vara med och bestämma. Den låter dig bara vara med och rösta på opersonliga partier som sedan bestämmer allt åt dig. Är du nöjd med ett politiskt system där du bara får lägga en röst vart fjärde år på vilka som ska vara dina förmyndare, och där du i övrigt är helt maktlös?

Börja tänk själv. Sunt tänkande frihetsälskande människor kan inte annat än känna förakt för den svenska representativa demokratin. Denna demokrati är inte till för andra än kuvade, fega, okunniga och livegna slavsjälar. Inte för fria, myndiga och självständigt tänkande människor.

Självständighet istället för lydstat under EU
Ett frihetligt stat är självständig mot omvärlden, har frihandel och minsta möjliga politiska styrning av medborgare och företag. Medlemskapet i EU innebär raka motsatsen: Sverige blir lydstat under en EU-”regering”[64], tullkvoter och andra regler hindrar fri handel, detaljstyrningen och administrationen blir enorm[66].

Sveriges folkvalda ledamöter i EU-parlamentet67 representerar formellt inte Sverige, de representerar sina personliga politiska uppfattningar. EU-parlamentet är inte ett beslutande organ som t. ex. riksdagen. Parlamentet är underordnat Europeiska Unionens Råd[68] vars ministrar i princip inte är folkvalda[69]. Rådet kan gå helt emot parlamentets förslag. De ärenden som kommer upp i rådet avgörs utan offentlig insyn och hur varje minister röstar är hemligt. De behöver inte ens berätta för sina egna hemmaparlament, än mindre för sina väljare eller för massmedia, hur de diskuterat och fattat sina beslut Det är således ytterst dåligt bevänt med demokratin i EU.

I EU beslutas t ex om gemensam

• utrikes- och säkerhetspolitik
• försvarsidentitet (man försöker enas om ett gemensamt försvar)
• industripolitik
• socialpolitik
• u-hjälp
• jämlikhetspolitik

Att överlåta Sveriges självständighet i dessa (och fler) områden till enskilda ministrar från helt olika kulturer är oförlåtligt dumdristigt.
EU är ett socialistiskt projekt som rent ekonomiskt går ut på att medlemsländer betalar enorma summor i avgifter70 och att det som återstår efter administrationskostnaderna delas ut som bidrag till både viktiga och totalt meningslösa verksamheter. Bidragsfusket och korruptionen är omfattande.

EU strävar även efter att styra tankar och känslor hos medlemsländernas befolkning. Uttalade politiska, religiösa och kulturella värderingar som är negativa till ett blandkulturellt Europa registreras av EU:s övervakningscentral i Wien, EUMC71, och stämplas som rasism och xenofobi (ett psykiskt sjukdomstillstånd). Det allvar- liga är att inte bara kriminella våldshandlingar (med rasistiska motiv) kategoriseras som rasism, utan även åsikter som uttrycker omtanke för den egna kulturen och kritik mot massinvandring. Övervakningscentralen har rapportörer i medlemsländerna som sänder uppgifter till huvud- kontoret i Wien. På EUMC:s websida finns kritiska rapporter om både organisationer och en- skilda personer i Sverige[72]. Ett okänt antal upp- gifter finns i arkiven73 i Wien. Man kan ställa sig frågan hur EU:s övervakningsverksamhet överensstämmer med paragraferna 19, 20 och 21 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. EUMC har även utarbetat handlings- planer för hur vanligt folk kan sprida propaganda på arbetsplatser, skolor, bostadsområden, offentliga institutioner, förskolor, företag m.m. Övervakningscentralen uppmanar också medlemsländernas medborgare att hålla ett öga på högerextrema människor och anmäla dem för polisen, pressen och politiker om de t. ex. sjunger högerextrema sånger, spelar höger- extrema dataspel eller ägnar sig åt andra höger- extrema aktiviteter. Allt påminner om åsiktsförtrycket i forna DDR.

Vem är då ansvarig för denna minutiöst övervakande organisation som officiellt stämplar med- borgare som är kritiska till invandring som psykiskt sjuka (xenofober)[74]? Jo, en person som vuxit upp och utbildats i DDR och vet hur med- borgarnas tankar kan tvingas i rätta banor[75].

EUMC intresserar sig naturligtvis inte för vänsteraktivisters förbrytelser och totalitära åsikter. Förmånen att bli övervakad kostar oss EU-medborgare ca 50.000.000 kr om året.

SVERIGE TVINGAS MED I NÄSTA STORKRIG
Värre än de enorma kostnaderna, den socialistiska inriktningen och den ibland groteska detaljstyrningen inom EU – är risken för att Sverige dras med i nästa europeiska storkrig.

Grundidén med EU sägs vara att undvika krig. Men när man ser på vad EU ägnar sig åt så handlar det till 99,99 % om annat än fredsprojekt. EU-företrädarna säger att risken för krig mins- kar genom medlemskapet. Sanningen är snarare- att EU-medlemskapet ökar risken för att tvingas med i ett krig76. Detta bevisas av historien. Sverige och Schweiz undkom andra världskriget eftersom vi var neutrala och självständiga. England och Frankrike hade en biståndspakt med Polen. Sedan Polen angripits av Tyskland var England och Frankrike tvungna att förklara krig[77] mot Tyskland, på grund av pakten, och därmed bröt andra världskriget ut. 326.000 engelska soldater, 250.000 franska och 3.500.000 tyska offrades på slagfälten under de kommande sex åren. Totalt dödades 20 miljoner människor under andra världskriget.

Denna vansinniga slakt på oskyldiga människor är den yttersta konsekvensen av att vi medborgare överlåter för stor makt till politiker. Det är politiker som startar krig, inte vanliga medborgare eller företag.

Vi har redan hört ledande politiker i Sverige säga att vi måste “ta vårt ansvar“ om krig utbryter i Europa. Innebörden med ett sådant uttalande är att massor med unga svenska män kommer att tvingas dö på slagfält runt om i Europa när stor- kriget kommer. Och kriget kommer, det är bara en fråga om när. Det visar all historisk erfarenhet.

I dag drabbas vi medborgare av allt fler olägenheter på grund av EU-medlemskapet; narkotika väller in i landet, brottslingar och närmare
30.000 bidragsberoende människor utan asylskäl tar sig årligen med lätthet in i landet p.g. av EU:s gränsbestämmelser, vi måste betala maten två gånger (först EU-bidrag till bönderna och se- dan i butiken), tullar och importkvoteringar har höjt priserna och minskat utbudet av varor som tillverkas utanför EU78, plus mycket annat.

Men det värsta kan bli EMU[79], en verklig dödsstöt för Sveriges självständighet.

I den svenska grundlagen fastslås det att riks- banken lyder under riksdagen och att det är riksbanken som har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. I EMU är det EU:s centralbank (ECB) som har ensamrätt att ge ut sedlar. ECB styrs inte av enskilda regeringar och parlament utan är självständig. Medlemskap i EMU betyder att vi inte längre får föra en självständig ekonomisk politik, avsett regering. Vi blir helt i händerna på den europeiska centralbanken i Frankfurt.

Medlemskap i EU och EMU innebär att Sverige inte är ett självbestämmande land. Om vi vill genomföra folkomröstningar i Sverige så är dessa meningslösa och ogiltiga om högsta beslutsrätt finns hos EU. Vår representativa demokratis företrädare har redan gett EU rätt att lagstifta över svenska folket. Nu planerar politikerna i de största partierna att ge EU ännu större makt.

Vi måste lämna EU-medlemskapet om Sverige ska bli ett självständigt land med fria medborgare.

En ny frihetsdemokrati
Principförslag för en demokrati med individuella beslut, folkomröstningar, direktval och starkt begränsad statsmakt.

Sverige behöver en ny statsförfattning[80]. Den nuvarande socialistiska, representativa demokratin bör ersättas av en decentraliserad demokrati där fördelningen av medborgarens inkomster till största delen utförs av medborgaren själv. Vik- tiga gemensamma samhällsfrågor bör avgöras genom beslutande folkomröstningar. Val till kommuner, landsting och riksdag bör ske genom direkta personval.

Vi måste få en konstitutionell rätt81 som begränsar statens makt över medborgarna. Denna rätt bör bland annat innefatta att staten, landstingen och kommunerna tillsammans inte har rätt att beskatta arbetsinkomster med mer än 15 %. All övrig finansiering ska ske genom frivillighet.

De flesta beslut, som i dag fattas av politiker och som är bindande för alla medborgare, bör ersättas av ett frivilligt deltagande/finansierande som varje individ själv beslutar om.

Detta blir den närmast fulländade demokratin. Vi får en individuell demokrati i stället för en socialistisk demokrati. En frihetlig i stället för en tvingande demokrati.

Kommunerna och landstingen/regionerna erhåller ökat självstyre genom att många beslut som i dag fattas av riksdagen och regeringen i stället avgörs på lokal och regional nivå. Val av politiker till kommun, landsting/region och riks- dag bör ske genom direktval, d.v.s. man röstar in personer i stället för partier. Detta innebär att medborgarna/väljarna bestämmer vilka företrädare de ska ha, inte som i dag att partierna bestämmer detta.

Den ideologiska spännvidden kommer att öka i de politiska organen eftersom partiprogrammen får mindre inflytande. En ytterligare effekt av de konkurrensinriktade direktvalen är att intelligentare, handlingskraftigare och mer kommunikativa personer vinner platser i kommuner, landsting och riksdag.
Folkomröstningar bör ske i stor omfattning på kommunal, landstings-/regional och nationell nivå. Val och folkomröstningar ska vara tvingande, ej rådgivande.

Frihetsdemokratin innebär fyra beslutsnivåer:

1. Individnivå: medborgaren beslutar om sin egen ekonomi till minst 85 %.

2. Kommunnivå: politiska beslut samt folkomröstningar.

3. Landstings/regionnivå: politiska beslut samt folkomröstningar.

4. Nationell nivå: beslut i regering och riks- dag samt folkomröstningar.

5. Internationell nivå: utträde ur EU.

DEMOKRATI PÅ INDIVIDNIVÅ
För att undvika förtryck och förmyndarskap så måste demokratin, d.v.s. beslutsfattandet, till största delen flyttas till individnivå. Varje människa bör själv fatta beslut om sina livsförhållanden och sin ekonomi. Det innebär att skatterna bör minskas till högst 15 % . Det är i ett historiskt perspektiv en hög nivå[82] och bör ses som ett skattetak. Medborgarna har då fri- het att leva helt efter sina förutsättningar och önskemål. I stället för att behålla knappt 40 %

av lönen efter skatt83 så får alla arbetande och pensionärer ut 85 – 100 % i rena pengar. Man blir fri och bestämmer själv vad de egna pengarna ska användas till. U-hjälp, organisationsbidrag, föräldraförsäkring, bidrag till fria teatrar och konstnärer, daghemsplatser och tusen- tals andra utgiftsposter som politiker i dag bestämmer om, skulle i en individdemokrati vara helt frivillig. Den som inte vill vara med och betala, ska inte behöva göra det. Den som tycker det är viktigt att Ung Vänster får organisations- bidrag, att daghemmet Nallen får fler personal, att lantbruksutbildningar startas i Zimbabwe eller att skateboardbanor byggs, har full frihet att betala hur mycket han vill för dessa ändamål. Men politikerna ska inte kunna, som i dag, tvinga folk att betala.

Många nuvarande skattefinansierade verksamheter kan naturligtvis finnas kvar genom att de som önskar behålla dem bildar frivilliga självfinansierade organisationer. De som önskar leva t. ex. i kollektiv i ett socialistiskt samhälle kan själva bilda det, men de får inte parasitera på skattebetalarna utan måste själva ordna finansieringen på ett frivilligt sätt. Den nuvarande statliga Försäkringskassan ersätts av frivilliga privata försäkringar, kooperativ eller andra former av sammanslutningar. Detta innebär att de oerhörda kostnader som Försäkringskassan nu belastas med[84] beroende på bland annat fusk och överutnyttjande, skulle upphöra. Det individuella, helt frivilliga beslutsfattandet innebär skapandet av den nästan hundraprocentiga demokratin eftersom det mesta sker enligt medborgarnas vilja. Dessutom så undviker vi nuvarande kostnader på hundratals miljoner kronor om året för kommunal och statlig administration. När frivilligheten styr så blir det fullständigt tydligt vilka behov som finns och en perfekt prioritering av vad medborgarna vill ha för sina pengar. Det folk inte vill ha det betalar de inte för. Det man vill ha, betalar man för. Frihetens och naturens gudomliga hand styr allt till det bästa. Tusen gånger bättre än de ”tyckande” politikerna och amatörfilosoferna som för närvarande bestämmer om våra skattepengar. Vi får ett samhälle där medborgarens önskemål är avgörande, inte politikers känslor. Kommer pengarna att räcka till om vi har maximalt 15 % löneskatt? Svaret är: mer än väl[85]. Pengarna räcker ju i dag. Skillnaden är bara att medborgaren håller i kostnaderna i stället för politikern. När den statliga och kommunala administrationen kraftigt be- gränsas och all “onödig“ verksamhet (som folk inte vill ha eller betala för) kommer bort så blir det i stället pengar över. Bidragsberoendet, samhällets största utgift, kommer att falla till bottennivå när folk får behålla nästan hela lönen[86]. Med extremt låg skatt, i jämförelse med nu, kommer arbetstillfällena att öka enormt och arbetslösheten i stort sett att försvinna. Det kommer att vara synnerligen lönsamt att arbeta eller driva företag.

En frihetsdemokrati, där individerna själva beslutar om vad de ska använda sina pengar till, innebär även att man undviker majoritetsdemokratins främsta problem (från Sokrates Aten till Perssons Sverige); att de mindre bemedlade flertalet konfiskerar egendom från de som arbetat upp sig till en bättre ekonomisk ställning. Om vi får en författning som skyddar den enskilde medborgarens frihet och egendom gentemot staten så kan inte en majoritet tillgripa andras ekonomiska tillgångar via politik och skatter.

Myndighetsförklaringen av medborgaren, som ett eget handhavande av inkomster innebär, kommer att resultera i större självkänsla, ökad kreativitet och livsglädje. Även folkomröstningarna innebär att medborgarens ansvar och status höjs samtidigt som intresset för samhällsfrågor ökar.

DEMOKRATI PÅ KOMMUN- OCH REGIONNIVÅ
Kommunerna och landstingen/regionerna får betydligt större självständighet genom att många beslut som i dag fattas av riksdagen flyttas till lokal och regional nivå. Medborgarna har då möjlighet att utveckla sina kommuner efter egna önskemål och bygdens förutsättningar. Den socialistiska likriktningen av landets kommuner och landsting bryts drastiskt. Samtidigt som de politiska frågorna ökar genom decentralisering från nationell nivå så minskar uppgifterna eftersom mängder av beslut blir frivilliga och delegeras till de enskilda medborgarna.

Val till kommun- och landstingsfullmäktige sker via personval. De personer som kandiderar behöver inte vara medlemmar i något politisk parti. Direktval av enskilda personer till kommun- och landstings-/regionfullmäktige (samt riksdag) kommer att höja den intellektuella och moraliska nivån på de politiska beslutsfattarna eftersom ingen längre kan få en politisk post genom att endast delta i partimöten och passivt hålla med om ett partiprogram. Här måste man exponera sina personliga kvalifikationer och sin egen politiska vilja för en stor publik. Det blir

en naturlig urvalsprincip som sorterar ut de klokaste och starkaste individerna som medborgarna har förtroende för. Politikerna tilldelas ett tydligt personligt ansvar.

Kommunernas och landstingens beslut om med- borgarnas huvudsakliga gemensamma angelägenheter, t. ex. sjukvård, socialtjänst, skola, vägar, nya bostadsområden, brandskydd, lokal polis, försvar, miljöskydd och vattenförsörjning bör inte endast ske i fullmäktige, styrelser och nämnder utan även grundas på folkomröstningar[87].

De kommunala förvaltningarnas personal be- gränsas och projektanställs för fyraårsperioder i syfte att bryta det nuvarande odemokratiska tjänstemannaväldet och för att skapa större lojalitet med de styrande politikernas och med- borgarnas vilja. En stor del av de kvarvarande kommunala verksamheterna genomförs på entreprenad av privata företag.

DEMOKRATI PÅ NATIONELL NIVÅ
Riksdagen får en begränsad roll och ersätts till viss del av folkomröstningar (liknande parlamentet/förbundsförsamlingen i Schweiz). Riksdagsledamöterna är deltidspolitiker som utses av medborgarna via personval.

Regeringen erhåller ökade befogenheter att styra landet men administrerar även folkviljan som uttrycks i nationella folkomröstningar. Cheferna för departementen tilldelas ett större personligt an- svar samt ökade befogenheter (minister- förvaltning).

Medborgarna ska ha rätt att begära folkomröstning i vilken fråga som helst (om ett visst antal medborgare stöder omröstningen).

Slutord
Den viktigaste mänskliga rättigheten är att få ta ansvar och bestämma över sitt eget liv. Denna rättighet bör stå över alla nationella lagar och religiösa dogmer.

Friheten att bestämma över sitt eget liv kan inte existera i den nuvarande representativa, socialistiska demokratin där stat och kommun beslagtar större delen av medborgarnas inkomster och sedan detaljstyr folkets levnadsvillkor.

Låt oss avskaffa den nuvarande socialistiska demokratin och upprätta en frihetsdemokrati.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

MITT UPPVAKNANDE TILL RASFRÅGAN

PostPosted by datorissten » Sun Aug 16, 2015 8:26 pm

Det hela började när jag var barn och jag tyckte det var märkligt att neandertalarna bara hade försvunnit, borde de inte ha blandat sig med Homo sapiens? jag frågade en person om det och han svarade att gentester visade att så inte var fallet och att det var som att korsa en mula med en åsna

Många år senare tittade jag på nobeljippot där Svante Pääbo berättade att neandertalarna hade (ras)blandat sig med homo sapiens, jag började läsa mer om det hela och det visade sig att alla i Europa och Asien hade 1…4% av sina gener från neandertalare, negrerna har däremot ingenting. Det intressanta med detta är att vi nu vet med 100% säkerhet att "out of africa" teorin iallafall är delvis felaktig, kan andra ras/art blandningar ha skett? har negrerna idag vara en artblandning med homo erectus och en annan ras/art?

Jag hittade senare sidan erectuswalksamongst.us/ som redan innan Pääbos upptäckt bestämt hävdade att vi var hyprider av neandertalare och “caucasians”. Han är stark motståndare till den felaktiga “out of africa” teorin och hänvisade till de stora skillnader som finns mellan raser/arter av dagens människor, han hänvisade till mätningar av iq, skillnader i ögonfärg, skillnader i skallform, skillnader i hjärnstorlek där afrikaner har betydligt mindre hjärna medan asiater har något större.

Jag ville först inte tro på dessa iq mätningar med det blev snabbt omöjligt att förneka detta faktum. Realisten skrev denna artikel och ni som inte tror på skillnader mellan folkgrupper borde kolla in källhänvisningarna till denna artikel.

Skillnaden mellan negrer och icke negrer är till och med större än skillnaden mellan vargar och hundar http://www.scribd.com/doc/102190687/Dog ... -Negroids# som ni borde känna till så räknas vargar och hundar som olika arter samtidigt som de kan få fertil avkomma.

Denna studien visar att det finns två gener som styr iq, den som har mest påverkan är samma gen som styr hudfärgen http://www.dukechronicle.com/articles/2 ... telligence de nämner också att x-kromosomen har en något fördummande effekt(förklarar varför män dominerar på många områden)
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

LÄGG NER FACEBOOK!

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 5:13 am

Guide för permanent radering http://www.wikihow.com/Permanently-Dele ... ok-Account direktlänk http://www.facebook.com/help/224562897555674

Det som folk använder facebook till brukar vara
-hitta nya människor
-hålla kontakt och kunna chatta med vänner
-organisera sig i grupper

Jag tänkte nu visa att det finns bättre tjänster för alla dessa tre. För att hitta nya personer så finns omegle.com (massa desperata män som förstör tyvärr), föreningar, forum, osv. Sedan har vi ju diverse forum men det är inte brukligt att man tar permanent kontakt via folk där utan det är mer för diskussioner. Det finns också mer ofina metoder ex ratsit.se (bra om man har gratis sms).

För att hålla kontakt med vänner så finns mail, skype, telefon, kik, viber, osv. Bäst är att träffas i verkligheten.

Facebookgrupper är slöseri med tid, lägg ner direkt. Om man vill påverka på riktigt är det bättre att skriva notiser för ex nordfront.se (enda vettiga nyhetssidan för tillfället).

När man använder facebook så blir det lätt för vänsterpack(ex AFA) och polisen att hålla koll på vad man gör, om man är anonym på andra sidor så är risken stor att den aktiviteten kan kopplas ihop med ens facebook aktivitet. Ju mindre information man ger ut om sig själv desto bättre, det är mest galningar likt mig som inte är försiktiga med sin anonymitet trots kontroversiella åsikter.

Om du ändå ska använda facebook
Ha en modell som profilbild(jag har sean o'pry) och lägg inte till några vänner ifrån det verkliga livet, ge inte ut personuppgifter. Jag använder i dagsläget facebook för att kunna chatta med typ två personer samt sprida mitt budskap lite.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

PC > KONSOLL

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 7:22 am

Denna post riktar sig till de skälvständigt tänkande individer där vissa kanske överväger att skaffa en spelkonsoll(ps4 eller sämre), sedan några månader tillbaka släppte sony sin sk “next gen” konsoll ps4, de lyckades att nu att faktiskt släppa en konsoll som klarar 1080p med acceptabel grafik, ni konsollspelare kommer nu äntligen uppleva det jag upplevde när jag spelade crysis 1 för första gången 2010. Jag personligen började spela på SNES, skaffade wii tillsammans med zelda twiligt princess och fortsatte sedan med metroid prime 3 med flera, det var mycket roliga timmar och jag har sedan dess varit en anhängare av rörelsekänsliga kontroller.

bättre grafik
I pc världen så kan man skälv ställa in de grafikinställningar man föredrar, jag personligen anser att det är under min värdighet att inte spela med den högsta grafiken och blev därför tvugen att köpa två r9 290, varför två behövdes följer

acceptabel upplösning
Ett köp som jag verkligen inte är stolt över är min lågupplösta och laggiga 1080p60 skärm, jag var därför snabb med att skaffa qnix qx2710 2560*1440 27 tums skärm, detta är mitt bästa köp någonsin. 1080p kanske duger för mobilen men för seriöst spelande är det helt otillräckligt av egen erfarenhet.

slipp lagg, 110hz+
min skärm tillåter överklockning upp till ca 110hz, detta innebär att man slipper det ständiga lagg som man plågas av i 60fps, när man väl har upplevt 100fps+ så går man helt enkelt inte tillbaka, jag vågar hävda att även 110hz som jag har klockat till nu är otillräckligt. när man gör snabba rörelser med musen eller spelar spel där saker rör på sig så är det en helt annan upplevelse när saker faktiskt flyter på ordentligt likt verkligheten, detta höjer spelupplevelsen med kanske 100%

överlägsta kontroller
Sedan nintento släppte wii så har det inte skett mycket utveckling(till det bättre) när det gäller kontrollerna som spelkonsoller har, nintento har till wiiU lanserat en fantastiskt överflödig skärm men spakar som man skall styra spelet med, vitsen med detta har jag inte förstått och det verkar inte heller spelutvecklarna ha gjort. Microsoft tvingade med kinect 2.0 till sin xbone/prismbox/xbox_one så om man gillar latenscharader(60ms responstid) så kanske detta passar dig, fast givetvis så måste man då isåfall släppa sin kontroll och istället vifta med händerna och sedan trycka på knappar med sina fötter, problemet är bara att microsoft inte har utvecklat någon kontroll gjort för fötter och de som har testat kinect verkar föga imponerade kotaku.com/why-im-a-little-bit-worried-about-kinect-1381738496

Till PC få funkar mus och tangentbord väldigt bra, det ger faktiskt bra spelupplevelse(stod inte ut med ps3/360 kontrollen och köpte därför inga av dessa två). Om man vill ha rörelsekontroll så finns idag bland annat razer hydra och snart kommer STEM SYSTEM sixense.com/hardware/wireless detta är precis vad jag har saknat väldigt länge och jag gör därför lite gratisreklam kontrollernas position och lutning(6-axis) avgörs med hjälp av basens varierande magnetfält och tre spolar lindade kring en kub runt x,y,z axlarna. Positionen för STEM systemet uppdateras var fjärde millisecond, både höger och vänster kontroll har givetvis full rörelsekänslighet då kontrollen förblir den samma om man spegelvänder(höger-vänster) bortsett från knapparnas märkning. En av de 5 “stem package” som man kan ha per bas kan användas för att avläsa huvudets lutning och position om ens VR headset inte skulle stödje detta på ett bra sätt.

redo för virtuell verklighet
Medan PS4 knappt klarar av att leverera 1080p(xbone är ännu värre) så är det för oss PC ägera en självklarhet att spela med den upplödning som skärmen har, om man inte är nöjd med prestandan kan man alltid skaffa bättre eller fler grafikkort. Ett ensamt r9 290 överklockad(sony och m$ har klockat sina konsoller men detta kommer konsumenterna givetvis inte åt) är mer än 3 gånger så kraftfull som grafikkretsen ps4 har(motsvarar hd 7850). Idag så finns det flera VR-glasögon som utvecklas till PC men problemet är att det krävs väldigt hög upplösning för att kunna åstakomma bra field of view utan att VR upplevelsen förstörs totalt att man ser värden pixlat. Ex på produkter:

http://www.oculusvr.com/

sensics.com/head-mounted-displays/

Dess utom halveras skärmens upplösning pga att varje öga måste få sin egna bild, detta innebär att en total upplösning på 3820*2160 bör ses som absolut minimum, detta är 4 gånger den upplösning som ps4 har problem att leverara och det blir ännu värre om man inte accepterar konstant lagg(60 fps). Sony håller just nu på att utveckla en “Head Mounted Display” till ps4 som har 1920*1080 upplösning totalt och ni konsollägare kna fetglömma att sony kommer höja upplösningen över detta. En PC är redan idag upp till 15 gånger mer kraftfull än en spelkonsoll vilket innebär att man som PC spelare kommer ha möjlighet att

mycket mer frihet och mer prisvärda spel
medan konsollägare hamnar i en väldig beroendeställning till företaget som släppte konsollen så kan man som PC ägare använda datorn precis som man vill, varesig det rör sig om produktivt arbete eller spelande, tack vare den öppna marknaden och att marknaden med spel är så stor så hålls priserna nere, man behöver i regel inte betala för online trots att endast inbitna konsollfanboys inbillar sig att online skulle vara bättre på xbone/ps4.

ps4 får anser vara en av de bättre konsollerna sett till hur vänliga SONY är mot trejdepartstillverkare n4g.com/news/1234192/bohemia-have-no-plans-to-bring-arma-3-on-the-ps4-praises-sony sony har visserligen börjat kräva ps+ för onlinespel men där ingår också gratisspel och vissa personer betalade för tjänsten redan innan sony började kräva detta för onlinespel på ps4.

Idag så används datorns grafikkort till allt mer saker än att spela spel så de pengar man läggeer extra för bra grafikkort är absolut inte bortkastade(gäller främst AMD grafikkort). En bra stationär dator är verkligen någon man bör spendera pengar på, jag personligen kommer snart bygga min andra dator snart som kommer vara vattenkyld och därför ha mycket lägre ljudnivå än ps4 samtidigt som prestandan är mycket bättre. Frihet handlar också om att köra de program och det operativsystem som man föredrar, jag personligen använder windows till seriöst spelande och vissa specifika program och arch linux till resten.

linux kan snart börja bli ett bra alternativ för spelande
Om man skall följa lagen så kostar en bra version av windows 7 över 1000kr, vissa versioner har också begränsningar när det gäller att byta hårdvara, efterssom alla linuxdistributionen värda att nämnas är fria och open sorce så finns det inga artifirciella begränsningar endast i syfte av att få in mer pengar, man kan helt lagligt ladda ner ex debian via bittorrent(transmission(linux), atorrent(android), utorrent(windows)) och sedan lägga det på ett usb minne via lite trixande wiki.archlinux.org/index.php/Installing_Arch_Linux_on_a_USB_key

arch linux och debian unstable har rullande uppdateringar(debian stable uppdateras en eller två gånger per år) vilket innebär att man aldrig behöver installera om operativsystemet utan man behöver endast uppdatera operativsystemet via terminalen eller lämpligt grafiskt program. Jag personligen rekommenderar debian till nybörjare som vill börja krypa innan de börjar gå wiki.archlinux.org/index.php/Installation_Guide debian är betydligt enklare för en nybörjare att installera och sköta och om man är rädd för kommandotolken så bör man välja annan distribution än arch linux. Jag personligen började med linux mint och bytte senare till arch linux.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

FÖRDELAR MED KRIG

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 8:10 am

Många blir säkert förskräckta när det pratas om krig. Krig är faktiskt en social kontruktion och många tror felaktigt att landets befolkning alltid motvilligt gav sig ut i krig. Helst vill man att två av ens fiender skall börja kriga mot varandra och detta har utnyttjats flera gånger. Följande saker går att uppnå genom att delta i krig
-på ett smidigt sätt göra sig av med folk man inte vill ha(genom att dessa för göra självmordsuppdrag)
-man enar befolkningen mot en yttre fiende
-man kan utvidga sitt landområda på andras bekostnad(förutsätter att man vinner kriget)

Det brukar alltid finnas gott om folk som är villiga att ställa upp, genom att man kontrollerar media kan man hetsa folket mot en fiende(verklig eller inte) detta användes för att få med amerikanska befolkningen emot tredje riket vilket också lyckades(folk som deltog tror fortfarande att de gjorde en insats) vissa engenska soldater har visserligen ångrat sig när de såg vad de krigade för. I vissa krig(ex vietnam) så blir opinionen emot kriget tillslut för stor vilket ledde till att skurksaten USA tvingades sluta med sin terrorverksamhet.

Vi måste alltid ha mål att jobba mot för att vi inte skall sluta likt romerska riket, ex på mål som inte involverar krig är att sätta en människ/hakkors på mars, hitta bättre energikällor, hitta ersättaren till standardmodellen(både den för partikelfysik och kosmologin) samt tänka på djur och natur.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

VÄLFÄRDSSTATENS BAKSIDA

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 1:12 pm

Medan det materiella välståndet ökar och grafikkorten blir allt mer kraftfulla så sker en annan utveckling som verkligen inte är positiv, Det sociala förfallet.

Rent socialt så är situationen väldigt illa idag, det började med TV:n som ledde till att folk slutade samlas spontant(folk började titta på hjärndöda program istället). Nu har det fortsatt med internet(bland annat facebook) vilket leder till att folk träffas ännu mindre i verkliga livet. Sociala normer har börjat vittra sönder och det blir allt mer sällsynt med långvariga relationer mellan män och kvinnor, istället går vi mot att 90% av kvinnorna söker sig till 10% av männen.

Genom absurt höga skatter och generösa bidrag är folk inte längre beroende av varandra utan istället i händerna på staten, detta förstör de naturliga sociala strukturer och ersätter dessa med artificiella marxistiska sådana. Olyckligt nog stödjer många nationella välfärdsstaten och invasiv fördelningspolitik utan att ens tänka på dess mycket negativa konsekvenser i form av försämrad folkgemenskap, massarbetslöshet och kraftigt försämrad produktion av varor/tjänster som folket faktiskt efterfrågar.

70% av skilsmässorna initieras idag av kvinnor, de män som har varit korkade nog att gifta sig förlorar hälften av de gemensamma tillgångarna(som oftast till största del är mannens) och även om kvinna inte är gift så kan hon klara sig utan sin man. Många män fastnar i pornografimissbruk vilket gör försvårar det sociala ytterligare Länk kvinnor drabbas också men inte lika allvarligt.

Utbildningssystemet med grundskola, gymnasium och högskola sliter isär de få vänskapsband folk har eftersom folk ofta flyttar långt för sin utbildning och de få som stannar förlorar sina vänner pga att dessa flyttar. Folk flyttar också för att få jobb. Många idag tror att de har många vänner men få har idag ens en person(ej släkt) som faktiskt skulle ställa upp och hjälpa till i riktigt svåra situationer. Folk har många bekanta men få personer som verkligen står dem nära.

Massinvandringen. Det hela förvärras av massinvandringen av rasfrämlingar och folk som inte är en del av den svenska kulturen, detta blir spiken i kistan på vårt gamla samhälle och börjat på Sydafrika 2.0

Lösningar

-avskaffande av välfärdsstaten så att folk tvingas arbeta tillsammans igen, svårigheter svetsar folk samman. Detta kommer antagligen ske i takt med att invandringen fortskrider(snart hjälper det inte ens med sedelpressar).
-avskaffande av allmän rösträtt pga att 99% av männen och 99.9% av kvinnorna inte förtjänar att rösta.
-mindre rättigheter till kvinnor, får allt mer förståelse för muslimerna.
-sätt in militären mot de rasfrämlingar som inte lämnar landet frivilligt.
-allmän värnplikt för både män och kvinnor(tillsammans) kan hjälpa till att bygga folkgemenskap.
-åtminstone sluta bekosta högre utbildning(efter gymnasium) då detta leder till minskad produktivitet och kostar massvis med pengar, man kan lära sig tillräckligt på grundskola+gymnasium(om man reformerar skolan). Vill folk lära sig mer får de läsa det på egen hand eller betala för det ur egen ficka.

Välfärdsstaten behöver inte avskaffas men vi måste kraftigt begränsa statens utgifter(bortsett från försvar), tredje riket hade endast ca 13% skatt och verkar vara en förebild för nationalsocialister. Staten/landsting/kommunen kan dock göra nytta genom att ordna sociala mötesplatser och stödja föreningar.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

HÅRDVARA OCH VATTENKYLNING

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 1:13 pm

Det första man bör göra är att bestämma sig för vilket platform(processor+moderkort) man skall välja, vissa processorer fungerar bara på vissa moderkort

intel socket 2011-3
Detta är prestandaplattformen och är den man skall välja om är att föredra ifall man skall ha mer än två grafikkort eller skall utföra tunga paralella CPU begränsade beräkningar. Moderkorten är mycket dyra men också väldigt bra generellt sett.

Processorer till X99 (lga-2011-3)
-i7-5960X (8 kärnor)
-i7-4930K (6 kärnor)
-i7-4820K (4 kärnor)
Man kan också köpa ett begagnat x79 moderkort och tillhörande processor ex i7-3930k i7-4960x, i7-3960x för högst 3000kr eller en i7-3820k för högst 1500kr.

intel 1151

Detta är en prestandaplattform som erbjuder bra seriell CPU prestanda men tyvärr finns endast 4-kärniga processorer(8 trådar med hyperthreading).

prisvärda processorer:
-i7-6700k
i5-6600K

intel i7 har "hyperthreading" vilket innebär att processorn har två logiska kärnor för varje fysisk kärna. Hyperthreading ger bättre prestanda i de flesta applikationer som drar nytta av mer än 4 trådar till priset av högre värmeutveckling och att processorn kan behöva högre spänning för att bli stabil.

AMD AM3+
Detta är ingen prestandaplattform men erbjöd bra parallell CPU prestanda för pengarna, AMD:s nuvarande processorer är tyvärr rätt utdaterade vilket innebär att strömförbrukningen är högre än för intels processorer(högre driftkostnad och ljudnivå) Jag avråder från att köpa en AMD processor till en speldator eftersom de presterar dåligt när inte alla kärnor används.

Prisvärda moderkort:
-asus sabertooth 990fx
-gigabyte ga-990fxa-ud3

prisvärda processorer:
-fx8320
-fx6300
det som gör processorn fx8320 intressant är att den går att överklocka rätt mycket och på så sätt få prestanda motsvarande en betydligt dyrare processor, jag avråder därför alla ifrån att köpa en dyrare AMD processor än fx8320 efterssom det då inte längre kostar speciellt mycket att byta till intel i5 och det enda man betalar för är att processorn standardfrekvens är högre(kan möjligtvis vara så att de dyrare processorerna i snitt klockar något bättre men detta är försumbart).

Grafikkort
Grafikkortet är i regel den mest kraftfulla komponenten i datorn, många tror felaktigt att grafikkortet endast hanterar datorns bild eller används i spel men speciellt AMD har arbetat åt att grafikkorten skall kunna användas för alla typer av paralella beräkningar, AMD satsar främst på den öppna standarden openCL medan nvidia främst satsar på sitt CUDA för att möjliggöra generella beräkningar på grafikkortet. Medan nvidia har handikappat dubbelprecisionsprestandan för sina vanliga konsumentkort(gäller ej de betydligt dyrare gtx titan korten) medan AMD inte tar extra betalt för kort som är lämpade för generella beräkningar, däremot måste man köpa AMD:s firepro serie för att få mer grafikminne och bättre drivrutiner.

I dagslägen verkar nvidias 900 serie vara det som gäller(ex gtx980) främst då de är energieffektiva och strömsnåla(tills skillnad från AMD:s nuvarande och nvidias äldre serie), Själv har jag två vattenskylda r9 290.

Nvida sattsar mycket pengar på att utveckla teknik främst för deras grafikkort ex Gsync, CUDA, physX samt att optimera spelen för deras hårdvara men detta resulterar också i att deras grafikkort kostar betydligt mer för samma prestanda(överlag) http://www.youtube.com/watch?v=aG2kIUerD4c

skärm

Jag rekommenderar en skärm med upplösning på 2560*1440 eller högre, ifall man skall spela bör en uppdateringsfrekvens på 110hz ses som minimum, qnix qx2710 är en av de koreaskärmar som har upplösning på 1440p och som även kan överklockas till ca 110hz. Ifall man vill ha både 1440p och 110hz så rekommenderar jag två stycken r9 290

SSD
Jag rekommenderar en Samsung 840/850 serie 1TB (egentligen 900MiB) ifall man behöver mycket lagringsutrymme, annars finns det med lägre kapacitet. Efter att Toshiba sog över OCZ så priserna på OCZ SSD diskar sjunkit och dessa är intressanta ifall man inte är ute efter 480MB lagringsutrymme eller mindre. Man kan också köra två stycken SSD diskar i raid0 för att utöka kapaciteten med detta ökar risken för att data går förlorad eftersom det räcker att en disk fallerar, man vinner visserligen prestanda på det men rent praktiskt tvivlar jag på att man märker någon större skillnad eftersom prestandan vid små läsningar/skrivningar inte ökar.

http://www.nordichardware.se/SSD-Recens ... -test.html

Nätaggregat
Det bästa nätaggregatet ifall man inte behöver mycket effekt eller kan ha dubbla nätaggretag är seasonic platinum 520w fanless, för att ha två nätaggregat i en dator behöver man en adapter så att nätaggregatet startar http://www.frozencpu.com/products/22940 ... 2c413s1513 eller tillverka en egen adapter. Många bra nätaggregat går att belasta 20...30 % över vad det är specifiserat till, det är bra att känna till möjligheten att ha flera nätaggregat då det bara är idiotiskt att ha mycket kraftfullare nätaggregat än vad som behövs, visserligen blir effektiviteten störst vid ca 50% last men efterssom datorn normalt sätt aldrig ligger på maxlast så är det bättre att köpa ett nätaggregat som motsvarar det man faktiskt har behov utav.

http://www.silentpcreview.com/ gör väldigt bra tester när det gäller ljudnivå för bland annat nätaggregat, just nätaggregatet är lätt att glömma när det gäller fläktoljud och om man har otur kan nätaggregatet generera mer oljud än alla andra fläktar tillsammans.

RAM minne
Ram minnet lagrar information tillfälligt efterssom det tar viss tid att läsa data ifrån mekaniska hårddiskar och även SSD diskar, prestandan som ett ram minne har bestäms av
-ram minnets faktiska klockfrekvens, frekvensen bestäms av ram_minnets_multippel*processorn_klockfrekvens/processorns_multippel och för 1156 plattformen så var de två första låsta vilket innebar att ram minnets frekvens var proportionellt mot processorns frekvens.
-De timings ram minnet har, 9-9-9-24 anger hur många klockcykler som krävs för att utföra olika operationer, de flesta moderkort tillåter att man ändrar ram de timings som ram minnet har.

Notera att den frekvensen som anges för ram minnet bara är en rekommenderat maxfrekvens vid en viss spänning och timings och behöver egentligen inte ha någon större betydelse i praktiken.

Jag personligen rekommenderar ram minne som har åtminstone 4GB per sticka, gärna 8GB per sticka. Idag är ram minne relativt billigt och det kan därför vara värt kostnaden att ha åtminstone 32GB ram.

Överklockning
komponenter kan oftast användas med betydligt högre klockfrekvens än vad tillverkaren har specifiserat, genom att höja klockfrekvensen kan man tjäna väldigt mycket prestanda utan att betala mer pengar(såvida man inte behöver lägga pengar på bättre kylning), garantin ryker ofta enligt avtalet när man överklockar men detta är inget som tillverkaren kan kontrollera, intel har infört begränsningar så att endast processorerna som slutar på K eller X går att överklocka och då behöver också moderkortets styrkrets tillåta överklockning. När det gäller AMDs FX processorer så går alla att överklocka utan några direkta begränsningar vilket AMD skall ha beröm för.

Grafikkort är lite annorlunda efterssom partnertillverkarna kan sätta sina egna villkor och utveckla specielmodeller som överklockar bättre eller har högre klockfrekvens redan från fabriken.

Processorn bör överklockad i BIOS/UEFI så att överklockningen kvarstår ifall man byter operativsystem och dess utom brukar man kunna göra betydligt mer i bios än vad man kan göra när operativsystemet har startat, dock kan det ibland vara användbart att kunna ändra intel_speedstep/AMD_CoolNQuiet i operativsystemet och detta är oftast inte möjligt i BIOS.

Skärmen kan i linux överklockas genom att ändra etc/X11/xorg.conf ifall man använder AMD:s öppna drivrutiner(skärmens PCB måste också tillåta överklockning).

Ljudkort

Detta är oftast inbyggt i moderkorten men om man vill ha bättre ljud så kan man köpa ljudkort ex asus exonar essense stx/dx (beroende på budget). man kan också skaffa extern dac men dessa brukar vara betydligt dyrare.

Köpa nytt eller uppgradera?
Detta beror på hur bra dator man har och vad som behöver uppgraderas. Tyvärr behöver man ofta byta moderkortet samtidigt som man byter processorn, ifall man skaffar nytt grafikkort så kan det bli så att en äldre processor om man har sandy bridge eller nyare så är det lugnt.

Ibland är det bättre att bygga nytt och på så sätt ha två datorer än att hålla fast vid del gamla datorn in absurdum, speciellt om ens gamla dator har såpass dåliga komponenter att det inte är lönt att byta något.

Många personer anser att en ny SSD är en bra uppgradering och detta är fallet speciellt om man använder operativsystemet "windows". Tyvärr så har bara nyare moderkort(stöd för sata III) vilket leder till att man behöver byta moderkort för att nyttja SSD disken till fullo, lyckligtvis är detta något man kan göra senare och man får rätt bra prestanda även med sata II.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

VÄGEN TILL REVOLUTION

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 3:19 pm

Image
Många nationella drömmer idag om väpnad revolution eftersom det inte längre finns mycket hopp om en lösning via valurnorna, problemet är att många nationella(inklusive NMR) inte vill förstå vad en revolution egentligen innebär.
Image
Fler exempel på vad väpnad revolution innebär finns här http://www.dailymail.co.uk/news/article ... d-200.html tänk det Breivik och multiplicera med 100(lågt räknat) så ser man ungefär vad som krävs, knappast något man vill behöva ta till direkt.

Att besegra fienden på ett gentlemannamässigt vis på slagfältet kommer givetvis inte låta sig göras, pga våra låga nummer och svårigheten att få tag i effektiva vapen så kommer det bli nödvändigt att ta till terrormetoder och gerillakrigföring för att genomföra revolutionen. En väpnad revolution är inget önskvärt utan en sista utväg ifall det blir allt för svårt att komma fram via demokratiska medel.

Det gäller att rikta vapnen mot rätt personer, det finns idag endast ett mindre antal(kanske 90 i Sverige) som verkligen driver på folkmordet på svenskarna, resten är bara hjärntvättade förrädare. Det är ganska få som verkligen är beredda att stå upp för mångkulturen och folkutbytet, de flesta tycker det som är bekvämt.

Breivik valde att slå mot ras-förrädarna och inte de högst upp, han avrättade 69/650 marxister på uyøa vilket knappast var tillräckligt för att knäcka det norska socialdemokratiska partiet(de ökade i medlemsantal efter attacken, men förlorade nästa val till stortinget). Man måste inse att det inte är ett ensamt parti som bär skulden utan dessa partier har bara anpassat sig efter medias agenda, det blev knappast mycket bättre med Norges högerregering.

Det är media som är roten till problemet, den nationella rörelsen har genomgående misslyckats med sin alternativa media pga bristande resurser och inkompetent folk som styr. Mycket alternativ media har också tveksam agenda och censurerar läsarkommentarer som kommer för nära sanningen. just nu har nordfront.se den friaste debatten men har en känsla av att detta kommer ändras framöver(verkar som jag redan har fått ett ip-nummer blockat).

Det är inte främst att slå mot de gamla systemet vi behöver göra(detta kollapsar sakta av egen kraft) utan det viktiga är att bygga upp ett stark och slagkraftigt alternativ. Vi behöver ha med oss en betydande del av befolkningen för att det skall vara lämpligt att ens försöka genomföra väpnad revolution, annars blir det allt för svårt att ta och hålla makten.

Anders Behring Breivik om dådet

artikel om hans förklaringar http://edition.cnn.com/2012/04/20/world ... index.html
Breiviks slutplädering https://www.youtube.com/watch?v=ejD_DGT-JCA
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

Judiska grupper omfamnar amnesti för illegala invandrare

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 7:12 pm

Krönika: Professor Kevin MacDonald skriver här om de organiserade judarnas syn på invandring till USA och deras vurmande för en omfattande amnesti för illegala invandrare i landet.
Publicerad 2013-04-15, klockan 10:42

Det faktum att judiska grupper är för amnesti för illegala invandrare har ungefär lika stort nyhetsvärde som en rapport som hävdar att solen steg upp i öster i dag. Men innehållet i ett brev som utfärdats av det hebreiska Immigrant Aid Society och undertecknats av över 100 judiska organisationer till president Obama och kongressen bör nämnas och uppmärksammas.

Specifikt står det att ”amerikanska judar allt för väl känner till hur en restriktiv invandringspolitik påverkar.”

Lagen för att begränsa invandring från 1924 är fastetsad i judiskt minne mer än någon annan enskild händelse i amerikansk historia. Judiska aktivister beskyller rutinmässigt lagen för att judar dog i förintelsen – aldrig någonsin tar de upp att lagen antogs långt innan kriget.

En av de saker som slog mig när jag recenserade Paul Gottfrieds War and Democracy var att hans far ”skulle bli mållös av ilska om någon föreslog att judar moraliskt var skyldiga att stödja en porös gräns med Latinamerika eftersom ett fartyg av tyska judar inte hade tillåtits i USA 1940. ”Denna attityd, som är mycket vanligt förekommande i den judiska församlingen, visar ingen oro för intressen hos andra amerikaner. Endast judiska intressen. Gamla historiska agg, oavsett hur orimliga, får aldrig glömmas bort. Varför inte fokusera på de goda aspekterna av den judiska erfarenheten i Amerika – den dramatiska nedgången i antisemitism efter andra världskriget, och upphöjningen av judar till elitstatus alla viktiga områden i det amerikanska samhället?

Huvudtemat för min recension är judarnas fientlighet mot de traditionella folken och kulturerna i Amerika. Flera exempel på sådana fientlighet noteras i granskningen. De är lätta att få tag på och är helt inom huvudfåran inom det amerikanska judiska samfundet. Naturligtvis dock formulerat i termer av de högsta moraliska känslor: ”Våra åsikter formas av våra judiska religiösa och etiska traditioner samt vår egen historia i detta land och centrala amerikanska värderingar. Budet att ”välkomna främlingen” nämns 36 gånger i hela Toran, mer än något annan bud. ”Även om dessa samma organisationer utan tvekan skulle stödja tanken att Israels invandringslagar måste bibehållas och se till att Israel förblir en judisk stat (till exempel genom att inte tillåta fördrivna palestinier rätten att återvända till sitt land), har de ingen sympati för tanken att USA:s invandringslagar bör återspegla intressen för den vita, kristna majoriteten.

Förutom hat som drivs av historiskt agg så drivs judarna också av en rädsla för att vita amerikaner ska hävda sina etniska intressen.
Amerikanska judar känner allt för väl till påverkan av en restriktiv invandringspolitik och vi har sett hur invandringsfrågan kan bli en flampunkt för främlingsfientlighet. Vi är oroade över nationella ledares misslyckande i att fixa det trasiga invandringssystemet och hur det har underblåst rasistiska och extremistiska grupper som beskyller invandrare för vårt lands problem och som har varit en central faktor i spridningen av statliga och lokala riktlinjer och lagar som legaliserat diskriminering mot invandrare.

Botemedlet mot främlingsfientligheten är alltså att legalisera illegala invandrare? Det är mycket mer troligt att den massiva invasionen – legal som illegal – föder främlingsfientligheten och att botemedlet skulle vara ett stopp av invandringen. Men för dessa judiska organisationer så är strategin att bekämpa de vita amerikanernas rädsla för att bli utpressade från arbetsmarknaden att ta in ännu fler invandrare.

Brevet avslutas med en vädjan om att utöka laglig invandring och förkorta vägen till fullvärdigt medborgarskap. Det betonas också familjeåterförening och att släppa fler flyktingar och asylsökande. Dessa punkter betonar två aspekter av den traditionella judiska inställning till invandring till USA:

1. Maximera det totala antalet invandrare; i de omedelbara efterdyningarna av passagen i 1965 års lag som tog bort bias mot Västeuropa så började judiska invandringsaktivister omedelbart fokusera på att maximera antalet invandrare i USA.

2. Främja idén att invandrare inte får väljas för sin förmåga att ekonomiskt bidra till USA och förställningen att förutom de som ”utgör ett hot och är farliga för vår nations säkerhet” så innebär all invandring en vinst och påverkar vårt samhälle till det bättre. Familjeåterförening som judarna har lobbat för sedan 40-talet utgör den starkaste länken i kedjan för en massinvandring till USA och är den främsta anledningen till att antalet invandrare har skjutit i höjden.

Det är helt uppenbart, trots retoriken så ser hela det organiserade judiska samfundet en liberal invandringspolitik som ett judiskt etniskt intresse. Det handlar om etniska strategier helt enkelt och motiveras av rädsla och avsky för det vita Amerika. En sådan syn är standard bland amerikanska judar. Deras ställning har varit densamma i 100 år och det finns inte en judisk organisation som motsätter sig denna politik.

Och med tanke på den effektivitet med vilken judarna som en rik, intelligent och mycket organiserad grupp har bedrivit sina intressen i USA, har resultaten varit förödande för de traditionella folken och kulturerna i Amerika.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

ANGÅENDE DAGIS/FÖRSKOLA

PostPosted by datorissten » Mon Aug 17, 2015 8:15 pm

Denna kommunistiska inrättning verkar helig i Sverige trots att en dagisplats kostar 12000kr i månaden, det vore mycket bättre att sänka skatten för barnfamiljer och låta föräldrarna själva lösa det hela på ett bra sätt. Det är knappast optimalt för barn att vara borta så mycket från föräldrar redan från ett års ålder, som vanligt har barnperspektivet gått förlorat till förmån för den kommunistiska drömmen.
Image
Tycker det räcker med att man lär folk de rätta åsikterna under grundskolan och värnplikten. Det är knappast bra för speciellt många barn att vara utan sina föräldrar länge redan från ett års ålder, det skall vara föräldrar som uppfostrar barn, inte staten.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

Varför högre utbildning borde totalprivatiseras

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 5:12 am

Det är idag väldigt få utbildningar som är samhällsekonomiskt försvara, vansinnet kan dock fortsätta eftersom utbildning är gratis(plus att man får studiebidrag) och många vill leva studentliv med allt vad det innebär.

Problemet med den här typen av välfärd är just att man det lätt uppstår parasitära inrättningar som inte bär upp sin egen kostnad, statlig styrning är väldigt problematiskt när det gäller utbildning eftersom alla har olika förutsättningar och ambitioner. De som styr över utbildningar måste gissa vad som efterfrågas och anpassa utbildningarna efter detta, fast idag försöker de inte ens utbilda rätt antal(det utbildas alldeles för få lärare och det räcker inte ens med maxbetyg för att komma in).

Det jag menar med total privatisering är att man på sin höjd ger bidrag till ett fåtal viktiga högre utbildningar(om ens det) och att folk får låna pengar alternativt spara innan om de vill gå på universitet. Idag kan man lära sig saker snabbare och bättre via internet än att gå en lång utbildning och dess utom är det gratis.

Genom den offentliga finansieringen så bromsar man en nödvändig omställning där folk tittar på föreläsningar via internet och att folk istället lär sig mer genom praktik/lärlingsanställning.

Lösningar för begåvade utan pengar
1. det finns möjlighet att studera via internet, denna möjligheten kan staten vara med att bygga ut.
2. man kan erbjuda förmånliga lån/bidrag till folk med begåvning.
3. man kan erbjuda lån både till terminsavgiften och uppehället.

Angående folkbildning
Finns många andra sätt för folk att åstadkomma folkbildning dom inte involverar universitet, många tänker sig felaktigt att man skall kunna läsa i ex 4 år och sedan veta allt msn behövef veta, i själva verket behöver man hela tiden lära sig nya saker för att hänga med i utvecklingen. Det finns betydligt effektivare sätt att bilda massorna än genom kostsamma utbildningar.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

Behövs staten?

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 12:13 pm

Allt eller nästan allt som staten gör kan skötas bättre utanför staten. Det är ex bättre att folk hjälper varandra istället för att staten håller på att hjälpa folk som inte tjänar egna pengar. När inte staten sköter utbildning kommer folk själva organisera sig på olika sätt vilket resulterar i något mycket bättre än det staten erbjöd.

Statens överlever genom våld och propaganda. Inte genom att hjälpa medborgare. Anledningen till att staten bedriver skolverksamhet är just för att skapa medborgare som är positiva till dem, dagens utbildning har enorma brister och folk lär sig lite av värde.

Staten förstör ekonomin genom skatter, regleringar och dessutom förstörs valutan genom centralbankernas idioti. Centralstyrningen i Sverige har resulterat i extremt långa bostadsköer, havererad skola och sjukvård, tvångsintegration och dysgenik.

https://www.youtube.com/watch?v=tcb9bKSZ2VU
http://www.mises.se/2014/10/29/sa-sabot ... -ekonomin/
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

varför krig behövs

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 12:23 pm

Vi människor blir allt fler och detta leder till att många djurarter utrotas eller blir allvarligt hotade, redan nu finns det fler tigrar i fångenskap än ute i det vilda 0 1 överbefolkningen i Afrika leder till att allt fler djur dör där, samma i andra överbefolkade områden.
Image
Människan är den enda djurarten som verkligen behöver skjutas av, det enda djuret som kan effektivt jaga människor är just människan, vi måste börja döda varandra för att rädda naturen, speciellt människor som är genetiskt svaga behöver sorteras bort från genpoolen.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

homosexuella och sodomi

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 12:33 pm

Ja det skall vara tillåtet(de flesta lär ha provat det senare idag). Många hävdar att det skulle vara onaturligt med homosexualitet men jag personligen är ganska säker på att det är pga en evolutionär kompromiss(läste att det var ett pris för att få ökat kvinnlig fertilitet).

Det många inte känner till är att det är väldigt skönt för mannen att ta emot analsex pga prostatan, jag ser två förklaringar till detta
-öka gemenskapen mellan männen
-evolutionär kompromiss

Sex mellan män tycks ha varit accepterat i vissa samhällen http://www.beliefnet.com/columnists/kin ... riage.html

Baksidan med sodomi är betydligt högre risk för spridning av könssjukdomar(om inte kondom används), men grundproblemet är att folk idag inte har fast partner på samma sätt(en baksida med den sexuella revolutionen). Angående risk för skador och liknande pga sodimi så har jag aldrig hört talas om några bögar som har råkat ut för detta. Verkar bli vanligare att heterokillar håller på med prostatastimulans nu, lär bli socialt accepterat snart oavsett vad homofoberna tycker.

Skall homosexuella få adoptera?
min uppfattning är att varje barn förtjänar en mamma och en pappa. Barnperspektivet verkar helt ha gått förlorat i sammanhanget.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

Utsikterna inför valet 2018

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 12:44 pm

Jag hade fel. Jag var övertygad om att de större partierna skulle ignorera opinionen så att mespartiet SD skulle bli enda oppositionspartiet, dvs vi tvingas stå ut med enorm massinvandring tills SD får 175 riksdagsplatser då folkmordet på vita i så fall saktas ner plus att tvångsintegration införs.

Istället valde flera partier(S, M, Kd, SD) att tydligt införa en mer restriktiv invandringspolitik, det har gått så långt att både moderaterna och SD vill ompröva befintliga PUT https://www.nordfront.se/sd-vill-dra-ti ... runder.smr

Det skulle fortfarande finnas utrymme för ett till nationalistiskt parti inför nästa val, problematiken ligger i att etablera ett sådant parti och undvika att det faller samman. Om man väljer att kompromissa likt nationaldemokraterna så är risken stor att man får interna motsättningar och inte får speciellt motiverade aktivister för partiet, om man istället väljer att bli radikala och förespråkar det som faktiskt behöver göras så kommer det bli svårt att få ihop tillräckligt med röster.

Strategin jag förespråkar är att positionera sig till höger om moderaterna, borde gå att vinna över en del genom att föreslå rimligt skattetryck, speciellt folk som har lyckats i samhället.

I parlamentarisk kamp är det extra viktigt att driva frågor som är enkla och som folk sympatiserar med, man kommer inte få någon större mängd röster genom att förneka förintelsen, hylla Hitler och förespråka tvångssteriliseringar. Ex på bra frågor att driva är skattesänkningar till barnfamiljer, att invandrare inte skall tillåtas leva på bidrag, inga statliga stöd eller garantier till banker.

Det kommer behövas socker för att folk skall svälja den sura medicinen, för rasens bästa måste vi driva populistiska frågor, men vi behöver inte nödvändigtvis sluta driva andra ödesfrågor.
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

ANGÅENDE MÖJLIGHETEN ATT KUPPA BEFINTLIGA ORGANISATIONER

PostPosted by datorissten » Tue Aug 18, 2015 1:26 pm

Jag förespråkar ras-utilitarism, det finns i dagsläget ingen organisation som för en politik som är speciellt optimal när det gäller rasens utveckling.

NMR. Dessa vänstervridna nationalsocialister bör få fortsätta med deras nuvarande verksamhet, vi behöver redundans när det kommer till organisationer och därför vore det inte riktigt att försöka påverka dem i bra riktning.

SD. de har rätt hård koll på medlemmar och saknar i praktiken interndemokrati, dess utom har de tagit in väldigt stora mängder nya medlemmar som inte är speciellt radikala medan de få någorlunda vettiga medlemmar som har funnits(ex kasselstrand, hahne, patrik ehn) har blivit utrensade.

KD. är pressade i opinionen och är därför beredda att bli mer radikala, det är också ett litet parti vilket innebär att det inte krävs jättestort manskap för att en kupp skall lyckas. En fördel med Kd är att det förhoppningsvis finns många medlemmar i partiet som kommer vara sympatiskt inställda till vissa frågor, ett undantag är min syn på kristen värdegrund vilket jag anser att man skall kasta i soptunnan.

V och Mp. dessa har med många fanatiska medlemmar, tror därför det blir svårt att kuppa dessa partier.

S och M. Det är svårt att kuppa så stora partier pga att det krävs många fler individer som deltar.

Centerpartiet. en het kandidat pga alla radikala liberaler som finns i partiet, dessa hade tilltalats av mina frihetliga idéer och hade förhoppningsvis haft överseende med mycket av det andra, dess utom har partiet en intressant historia.

Folkpartiet.
ordentligt zionistiska genom att de är för eu, nato, euro, osv. Lär inte finnas mycket vettigt folk i partiet.

nästa sida
User avatar
datorissten
Site Admin
 
Posts: 236
Joined: Fri Aug 14, 2015 8:46 pm

PreviousNext

Return to för kapitalism, sexism och darwinism

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest

cron